Aftonbladet – 13 mars 1867, sida 2

RR —— Pinson?, tillade hon muntert och vände eig i ä a Ja till portvakten eom lät henne tala och handla, utan att visa någon synnerliz rörelse. ?Hur är det med den efterhävgsna helsan Liksom förut, mamsell Rosette. La Pomme var ensast ett öknamn i stället för Bosette. Ni har tillbragt en lugn natt ?7 Nätterna äro stundom goda; det är tvärtom dagarne som ofta äro dåliga?, svarade den gamle sergeanten filosofiskt. För tusan, sergeant, inföllisin ordning Adolphe, ?ni beklagar er icke att vi låtit er börja er dag alltför tidigt.? Portvakten ämna !e svara, men den ståtlige Arthur gaf honom icke tid dertill, utan gick fram till honom ch sade i samma ton och med samma uttryck : ?Dagarne ... ah! pappa Pinson ... dagarne äro stundom goda men det är nätterna som... En duktig knuff af la Pommes hand afbröt honom midt i meningen. Gycklar man då med det gåmla gardet?? frågade den unga flickan. Upptågsmakare!? sade peppa Pinson... Ppi glömmer alt ni kunde vara min son.? BSergeant! ni skymfar min mor! utfor hetsigt den unge Arthur, hvilken hans följe slagare under natten nödgades hålla tillbaka. Dumhufvud! kreatur!? utropade på samwa gång Rosette och Adolphe, hvilka blott med mycken möda lyckades lugna honom och göra för honom begripligt att den hederlige portvakten endast velat tala om sina grå hår. Emellertid hade gubben hejdat sig vid ordet son, som till den grad retat den olycklige studenten, hans ögonbryn rynkades och ett dystert veck lade sig midt i hans panna. Han sclömde i ett ögonblick både menniskor och ting. (Forts.).