Aftonbladet – 13 mars 1867, sida 1

OT TR sina arbeten, synes, eliter hvad man nu ken finna, komma att på ett tillfredsställande sätt vinna sin lösning, sedan alla hufvudtitlarne, utom den 9:de, redan hunnit inkomma till statsutskottete plenum. Ettverksamt medel till befordrande af denna önskvärda skyndsamhet har varit den af nämnde utskott vidtagna åtgärden att på tvenne divisioner fördela sin utgiftssfdelning; men då de hufvudtitlar, som kommit på endera af dessa underafdelningar, icke lära föredragas i något af utgiftsafdelningens plenum, utan omedelbart ingå till utskottets plenum, der mängden af ärenden och personalens mångtalighet försvårar en grundlig granskning af vederbörande afdelnings förslag, är det fara värdt att denna anordning, som åt pröfningen af ett ringa fåtal lemnar de vigtigaste anslagsfrågor, mången gång kommer att stå landet dyrt. d Det sätt, hvarpå de nu genomgångna hufvudtitlarne blifvit belt ledigt expedierade, jäfvar ieke denna åsigt; och det vore särdeles önskvärdt att statsutskottet, vid behandlingen af de återstående hufvudtitlarne, måtte gifva sig tid att allvarligen öfverväga Idee vigtiga frågor, som föreläggas detsamm a. En sådan fråga, af största betydeise för vår intellektuella odling, är det anslag af 10,000 rdr, som K. M:t vid denna riksdag begärt för upprättandet af en s. k. akademi för statsvetenskaper och häfdeforskning. Såsom bekant är har vid de tvenne sedT naste riksmötena ett anslag af enahanda belopp varit beviljadt för offentliga föreläsningar i hufvudstaden, i allmänt bildande ämnen. Regeringen, som med skäl ansett, att de statsvetenskapliga studierna icke genom dessa föreläsningar kunde i någon väsentlig mån befrämjas, emedan det erfordras en fast institution, för att anordna vetenskapliga kurser af nytta för en verkligen kunskapssökande allmänhet, hade nu föreslagit, att det hittills beviljade anslaget skuile utgå till en ny ?akademi? för ofvannämnde vetenskaper, likväl icke en wundervisningsanstalt, sådan man här önekat och Jtänkt sig densamma, motsvarande College de France eller Royal Institution, utan inrättad i likhet med svenska och vitterhetsakademierna, sålunda att blott ev embetsman dervid vore anställd, nemligen sekreteraren. Någon olikhet med sistnämnda akademier syntes visserligen vara åsyfted i så måtto, att det i en bilaga till den kongl. propositionen avtydes, att statsoch rättsvetenskaperna borde särskildt och genom egna mälsmän blifva föremål för offentliga föredrag?; men då större delen af det lilla anslaget skulle, enligt den kongl. propositionen, användas till lön åt sekreteraren och kostnader för sammankomsterna m. m., så att endast 3000 rdr återstode för de offentliga föredragen, kunde väl svårligen någon ordnad undervisning vid denna inrättning ifrågakomma. Huru dermed än må vara, har emellertid nu den utgifteafdelning, som bandlagt 8:de hufvudtiteln, afslagit den kongl. propositionen; och af den enhällighet, med hvilken detta skett, torde kunna slutas, att förslaget icke heller i utskottets plenum går igenom. Men det vill synas som afdelsngen tagit irågan nog lätt, då hon kastet hela saken öfverbord, derföre att icke formen vunnit dess bifall. Skola de serier af offent!iga föreläsningar, som nu i flera år varit anordnade och af en vetgirig allmänhet ofta varit ända till trängsel besökta, tvärt afbrytas och upphöra just på en tid, då deras behöflighet vunnit erkännande äfven af regeringen, och då enskilde anstränga sig för att med sina blott alltför otillräckliga medel understödja statens bemödanden, hos hvilka man förut satt större fasthet och allvar? Ett sädant omotiveradt och otjenligt afbrott skulle likväl blifva följden, om statsutskottet, i dess plenum, och derefter rikedagen, utan all törändring bifölle utgifteafdelningens betänkande; ty de 10.000 rdr, som dittills utgått för offentliga föreläsningar, skulle då vara bortfallna. Men det skulle vara alltför besynnerligt, om den riksförsamling, vid hvilken nationen omsider hoppats få se blomman af sin intelligens representerad, skulle göra sic debut med att tillintetgöra de anspråkslösa anordningar till den intellektuella odlingens befrämjande, som den g mla representationen gifvit henne i arf. I samma mån de politiska rättigheterna utvidgas och ett större flertal göres deraf delaktig, plägar man i andra länder söka utbreda politiskt och statsekonomiskt vetande; och här, der statsvetenskaperna äro äfven för den stora mängden sf bildade obekanta, skulle de nye kamrarne icke vilja ens fullfölja den väg, hvilken deras så mycket missaktade företrädare beträdt, i ändamål att höja nationens vetande i de ämven, som gälla dess nyförvärfvade rättigheter och landets dyrbaraste intressen! Vi kunna med utgifteafdelningen vara ense derom, att det icke är ett nytt lärdt samfund med sina sammankomster och akademiska haranger som vi beböfva; men ingen upplyst representant lärer kunna förneka vigten af att i landets medelpunkt, der andra stater förlägsa sina förnämsta högskolor, lemna en talrik tjenstemannakår och en stor kunskapssökande allmänhet tillfälle till utvidgande af sina kunskaper om statens lif och rättsförhållenden. Något hinder lärer icke kunna möta ena sådan förändring af enslagets ändamål eller benämning, att det skulle utgå till en högre bildningsanstalt i statsoch rättsvetenskaperna, i stöllet för till en akademi; och om dervid tillika bestämdes att af de 10,000 rdr någon viss större del skulle utgå till lärarearvoden och blott en mindre del för expenser, då nägon af lärarne: utan tvifvel, emot ett ringa arvode, skulle åtaga sig de särdeles enkla funktioner, som för det heles sammanhållning påkallas, så skulle man på en gång hafva, i öfverensstämmelse med de öäsigter, som inom utgiftsafdelningen synas hafva gjort sig gällande, tillgodosett allenast nyttavs fordringar, och derjemte, enligt K. M:ts afsigt, utan ökad kostnad för staten, verkat till varaktig båtnad för vetenskapen och den högre bildningen?. EESK Båda kamrarne ha i dag till behandling förehaft det stetsutskottets utlåtande, som afstyrker bifall till K. M:s proposition om f. d. Ridderstolpeska husets användande till