ärendena, som der lefde mycket indrage med sin hustru, en från landsorten ivflyttad qvinna — samt åt vicomte de Luz och si) Mortimers betjening. Detta i fråga om venstra flygeln af denna ofantliga karavanserai. I högra flygelns första våning, som stod i förbindelse med de af vicomte de Luz upptagna rummen, bodde hans mor sami hans systrar Laura och Angelika de Luz. Laura var en förtjusande brunett om aderton år, och bildade en skarp kontrast mot systern, blond som en vaxfigur, och hvilken ännu kvappt uppvått sitt femtonde år. Men vi vilja för ögonblicket lemoa damerna de Luz. Vi få inom kort tillfälle ct! sysselsätta oss närmare med dem. De tre våningarne derofven hyste en massa små. familjer, den ena mer obetydlig än den andra. Låtom oss således hoppa öfver dem och direkt förflytta oss upp till afsatsen vid femte våningens trappa. Utåt denna efsats, som egentligen var ett slags Jång korridor, öppnade sig fyra dör. rar, två och två midt emot hvarandra, samt läoget bort i ändan på gången en femte. Uti de båda första rummen bodde två unga flickor; i de två endra midt emot dem två studenter. Hvardera af dessa små lägenheter bestod af en kammare och ett kabinett. Endast den längst bort belägna bestod at tre rum och en tambur. i Ett visitkort, ofnsorgsfullt fastspikadt på dörren medelst fyra stift med gula hufvuden, underrättade grannar och besökande att herr Charles Lenoir var den iycklige innehafvaren deraf. Denne herr Lenoir var, enligt hvad man påstod; reseexpedit för ett stort exporthus;