Aftonbladet – 8 mars 1867, sida 2

KRANEN — ALAA NNE TN erEtEREEE RER RR ————— Vid deras första fråga nöjde sig portvakten alltid att svara med en axelryckning. Om de deremot fortforo med sina frågor, så sade han: Ni har trott er se något, emedan ni druckit för mycket. Aterkommo de änvu en gång till detta ämne, så erhöllo de vid nästföljande qvartal en i laga ordning affattad uppsägning på stämpladt papper. Denna uppsägning var då undertecknad af en herr Kor Schinner, egare till ifrågavarande fastighet, och de frågvisa hyresgästerna medgåfvos icke ens tjugufyra timmars anstånd. Antingen de nya hyresgästerna voro mera förståndiga, eller mindre nyfikna och mindre pratsamma än deras företrädare, alltnog: ingen menniska brydde sig vidare om denna dystra byggnad. De gamla af fukt mögliga murarne förblefvo stumma; portvakten behöfde ieke vidare låta uppsäga någon och allt tillgick på samma sätt som i det mest hvardagliga, det minst hemlighetsfulla hus. Till höger på gården fanns en trång, brant och illa upplyst trappa, som ledde app till arbetarnes och de små tjenstemännens bostäder eller snarare logementer samt ill målarnes atelierer. Venstra flygeln stod genom en spiralrappa i förbindelse med hufvudbyggnaden. ottenvåningen deraf var upptagen af ricomte Ren de Luz stall och vagnshus; ran bebodde nemligen första våningen åt satan. Det var till detta hus som öfverste Martial kenaud hade litit föra den unga Lucile sauthier och hennes bara. Man hade der ör hennes räkning untlantegit en lägenhet tredje våningen, (Förts.)