Aftonbladet – 8 mars 1867, sida 2

Endast konduktören skull kunnat besvara den frågan; Passe-Partout var för sin del lika okunnig om dess väg som du och jag, läsare. XX. Gaälisk trohet. Låtom oss tillsvidare lemna Passe-Partout oc: !ans lycka, och i stället begifva oss till gatan Astorg, der vi skola återfinna ersoner, som berättelsens gång nödgat oss att alltför länge lemna ur sigte, Gatan AÅstorg är helt ny. Dess historia bagtår endast af ett namn och ett dato. Denna gata har ingen forntid; tack vare arbetet på hufvudstadens försköning torde den kunna få en framtid. Den utstakades mellan 1776 och 1780 på en obebyggd mark, tillhörig generallöjtnant Astorg, och har gsedandess bibehållit sin fordne egares namn. Uppdragen efter snöre, bred och omgifven af prydliga hus, men utan något kommersielt lif, var denna gata då en af de mest öfvergifoa och följaktligen en af de lugnaste i Paris. Gräset sköt upp mellan de glesa stenarne liksom på en äng. Några enstaka vandrare; som skulle kunnat tro att de gått vilse, passerade der tid efter annan, Om händelsevis en vagn förirrade sig dit, så kunde en så ovanlig företeelse icke aflöpa under tystnad; man talade derom i varteret, och alla portvakterskor, antingen e voro enkor eller icke, kommenterade, pratade och sökte, den ena bättre än den andra, efter skälet hvarför denna vagn tillåtit sig dee Savin omväg. essa präktiga boningar, uppbyggda under Ludvig den Vett (C egeritig, benkde till