Aftonbladet – 8 mars 1867, sida 2

Hvad kan det der vara för en grannlåtsherre? Man får väl se sedan! — Men hur fån kan han hafva fått väder om de der båda fö dömda historierna? — Månne han tillhör polisen? — Nej, då skulle jag känvna honom. Ah, bah! jag bryr mig icke om honom tillsvidare, utan vill i stället sysselsätta mig med den andre. — Ah! herr de Warrens, ännu är ni icke utur mina klor! Jag vill hafva upprättelse, och den skall jag skaffa mig antiogen Nsam eller genom herr Rifflards medverkan... just ct vackert namn ban valt sig! Men lika godtl... man iar icke beklaga sig för mycket. Slumpen, denna blinda försyn — som herr Lacressonnigre skull: säga på Ambiguteatern — åtager sig att godtgöra Coquillard-Charbonneaus dumheter.? Öfverhufvud var herr Jules icke missnöjd med sin morgonstund. Passe-Partout-Rifflard å sin sida aflägsnade sig munte t med stora steg från huset pir 7 vid gatan des Noyers, mumlande för sig sjelf, allt under det han uppmärksamt såg sig omkring om icke den andre skulle låtit någon följa efter honom. Vid Gud! Har jag icke spelat min lilla roll bra, såsom hans majestät Carl den nionde, blodig i åminnelse, sade.? Om du icke tagit mig för arbetaren Rifflard, så tror jag icke att du skall kunna gifva ditt morgonfrämmande något namn, min stackars Jules, du gamla lejon utan tänder och klor. Der är åter ett rykte för skicklighet med orätt förvärfvadt i : etta Paris, der så många landstrykare af alla slag bygga sina nästen och gräfva sina hålorl,.. I afton, gamla lejon, i afton!? Och -Passe-Partout steg helt tilosofiskt upp i en förbifa ande omnibus. Hvart gick den?