Aftonbladet – 7 mars 1867, sida 2

rettio minuter utan att tillåta mig det minsta afbrott.? Han var nu åter herre öfver sig sjelf. arbetaren fann att :et nu icke längre var fråga om att upptaga tiden med skämt. Han hade Jyckats att tygia detta halsstarriga djur, och det gällde nu endast att styra det samt låta det genomgå alla den högre skolans öfningar. Låtom oss komma till saken4, sade han. tJag är endast öra.4 Herr de Mauclere,.. Säg: Mauclerc, rätt och slätt... det är kortare och jag förstår det ändå?, afbröt herr Jules. Må göra. Mauclerce hade stämt möte i natt på operan med en af ert folk?7 Vidare!? Är det sannt?? Ja. Godt. Hejda mig om jag mot min vilja skulle en enda linie afvika från den aktning jag önskar visa sanningens gudinna.? Jag skulle vara lyckligt — kunde icke herr Jules afbålla sig från att ivfalla — kom ni ville gifva mig adress på den bodkammare, der man undervisar er i dessa dundrande fraser.4 Skulle ni ingå ilära der?? frågade PassePartout förbindligt. Ännu i denna dag. Nåväl! Vi få väl se snart.? Jag skall minnas ert löfte. Men låtom 088 återkomma till våra får,..? sJust ett vackert får, grefve Mauclerc! Lika godt, jag lyder. — Ni är icke okunnig om att ban råkade i gräl på belen, aningen han var något upphettad af chamoanjängorna eller han blef utmanad.? ag har här min agents rapport?, sade herr Jules och pekade på ett konvolut, som åg på bordet, och hvarpå lästes i stora ookstäfver: Mauclereska affären. Har er agent underrättat er om följden af detta gräl? Nej. Jag väntar honöm.4