Aftonbladet – 6 mars 1867, sida 2

Ja.? Ni kan således läsa ?7 Jag skall lära mig det enkom för er skull.? Det var snällt.? Gif hit ert kort.? Passe-Partout tog upp ett kort ur sin annotationsbok och räckte honom det. Sekreteraren emottog det med en åtbörd, som han sökte gifva ett uttryck af förakt. Men han hade knappt läst det namn, som stod på kortet, och sett den grefliga kronan deröfver, förrän han hoppade till på sin stol, framstöt: ett rop af öfverreskning och hastigt reste sig upp. Huru ?? utropade han. ?Ja!? svarade Passe-Partout lakoniskt. Vänta.? ?Jag tycker bättre om ert sätt att uttala det der ordet nu. Till allmän förvåning rusade herr Piquoi seux mot dörren till patronens kabinett och inträdde der utan att hafva blifvit kallad Han återkom omedelbart derefter. Kom, min herre, sade han och öppnade dörren på vid gafvel för att lemna rum åt Passe-Partout. Han afskedade derpå med några få or hr Jules agenter och klienter, som nyss fåt! den tillfredsställels n att se denne i detandra rummet utan att kunna få tala vid ho nom, stängae dörren i dubbelt lås och satte sig äter ned att stöka i sin gallerbnr. Herr Jules och Passe-Partout befunno sig ansigte mot ansigte. Det uppstod en stunds tystnad. fordne agenten vid säkerhetspolisen int: aldrig i några förbindelser, vare sig vä...z9 eller fiendtliga, med ett nytt ansigte, innan han staoderat det i alla dess detaljer. sin sida visste den hederfige Cigäles Den d