Aftonbladet – 6 mars 1867, sida 2

djefvulen gerna må strypa för allt det omak han gör mig. Nå, jag kommer verkligen i uppdrag från en af mina bekanta. Som heter?4 4Luis-Horace Esconbleau de Sourdis, grefve de Mavuclere. Ar ni nöjd ?4 Detta yttrades med en så makalös ironi, att f. d. agenten vid säkerhetspolisen icke längre visste om han skulle tacka eller blifva ond på nytt. Nöjd... nöjd..., svarade han; det blir jag inte förr än jag vet hvem jag har att göra med. tHvad rör det er? Men ni skall i alla händelser säga mig det! Jag är förtviflad för er skull, min bäste herre; men som ni på intet sätt har med den saken att skaffa, så torde ni tillåta mig att bevara det djupaste inkognito. Ni misstror mig således? eKan ni tro det? Jag tror det fullt och fast, återtog hr Jules. Nåväl, min herre4, sade Passe-Partout artigt, oss emellan — vi äro ju ensamma, eller hur? — 0ss emellan har ni fullt skäl att tro det.t Hr Jules hoppade till likt en häst, som får känna piskan dansa på sin rygg. Jeg kan låta arrestera erX, skrek han. Det skulle jag vilja se, svarade den andre skrattande. Nåväl! Ni skall få se det. Ni glömmer, bäste herr Jales, att ni inte längre är chef för säkerhetsbrigaden, svarade Passe-Partout och trummade på bordet med fingrarne. (Forts.)