Aftonbladet – 5 mars 1867, sida 2

Passe-Partout vägen åt gatan des Noyers. Då han hunnit tll numro 7, stannade han och funderade. ?Det är ingenting att tveka om; man måe föra denne sluge räf in på eit falskt spår?; mumlade han efter några ögonblicks förlopp och i trädde beslutsmt på husets ård. : Kort derefter trängde han sig fram gesom den mer eller mindre galgmessiga hopen af hr Jules agenter eller klienter, och uppnådde det jerngaller, bakom hvilket den unge och vigtige hr Piquoiseux tronsde. ?Min herr ?? sade Passe-Partout och knackade med fingret på gallret. Utan att ens lyfta upp hufvucet, brum: made den andre ett: Hvad är det nu igen?? som icke lät synnerligt inbjudande. E4t ord, om ni behagar.? Jag har inte tid; vänta!? svarade Piquoiseux och fortsatte sitt vigtiga göromål med att formera en penna. Förlåt, min herre, det är fråga om ett ord af vigt? Bah! det ör ingen brådska ...? PAf ganska mycken vigt till och med.4 För hvem?? jrågade ban 1astigt upplyftande bufvudet. Nu är pi mycket nyfiken, svarade arbetaren, som lade vigt på att taga sin hämnd i det hedervärda biträdets ögon. Hvad!4 inföll Piquoisenx, idet han kastade en föraktfull blick på den framfusige som vågade behandla honomså der utan krus. YNyss var ni det icke tillräckligt, nu blir idet för mycket?, fortfor Passe Partout med nde kallblodighet. Hvad betyder?... Det betyder ait jag icke vill tillfredsställa er nyfikenhet.? (Forts.)