Aftonbladet – 5 mars 1867, sida 2

cNog om den saken. Var tacksam om du vill, men tala aldrig med mig om din erkänsla. Passe-Partout förmådde icke hindra en viss bitterhet att sticka fram i de ord, han med barsk ton yitrade till debardören, som dock icke bade någon del derati. La Cigale bugade sig, men skakade på hufvudet liksom för att säga: Ni må bära er åt huru som helst, min mästare, så skall ni aldrig kunna förekomma att jag offrar mitt blod och mitt lif för er. Ett förfärligt förflutet förenade dessa båda män, af hvilka den ene kallade den andre än: min matros, än min kapten. Men hvarje gång som den förre öppnade sin mun för att göra en häntydving på detta förflutna, tystade den andre genast ned honom på ett befallande sätt. ; För att göra ett tvärt slut på Cigales invändningar, bultade Passe-Partout i bordet med skaftet af sin knif. — Värdshusvärden kom in. Huru mycket äro vi skyldiga?4 tFyrtiofem :sous, mita herrarX, svarade prins Plumet. Passe-Pertou betalade, hvarpå de båda flägsnade sig från stället och gingo utför satan Jacob. Då de hunnit till place Mauvert, skildes de från hvarandra. Vi skola ieke längre följa Cigale, hans äg är oss bekant. Vi ha redan sett honom id verket hos la Pacline. Låtom oss i stället följa hans kamrat. XIX. De båda Gasparderna. Sedan Cigale aflägsnat sig bortåt gatan je la Cite och förlorat sig i folkhopen, tög