Aftonbladet – 4 mars 1867, sida 4

då de utkommit, gjort dem uppmärksamma på de å vägen befintliga blodfläckarne, dervid han tagit upp blodlefrar och Juktat derpå. Då, sedan det för hans sällskap blifvit från annat håll kunnigt att en person var dödad, någon yttrat att saken borde anmälas för polisen, hade Falk örklarat sådant icke vara så brådskande, samt särskildt bedt sällskapet icke babbla? om något på krogen, dervid förgätande att han redan sjelf för krögaren omtalat förhållandet. Falk, i anledning af allt detta skäligen misstänkt att vara Ruonas baneman, förnekade vid polisförhöret att ha begått det hemska dådet, 1 det han telt och hållet bestred att ha följt Ruona ut från krogen samt påstod att, då han andfådd inkommit, efter han varit ute i och för ett naturbehof, Ruona ännu varit qvar derstädes. Falk, som under hela ransakningen hånlett och i öfrigt visade sig ganska stel och stursk, blef dock på grund af hvad emot honom förekommit, insatt i häktet. Trenne stycken knifvar; dem Falk ofvannämnde dag och äfven förut innehaft och visat på krogen, och af hvilka den enas blad på midten bildade en båge gående öfver handen, företeddes; men huruvida någon af dem var mordvapnet kunde ej nu utredas. Målet uppsköts derefter till i morgon för vidare upplysningars vinnande. — Mordbranden i Malmö stationshus. I detta mål föll utslag i torsdags, hvarvid W. Olsson dömdes till 10 år och 4 dagars straffarbete, samt förklarades äran för alltid förlustig; Malmgren dömdes till 2 års cell samt 8 års förlust af äran och P. Olsson till 1 års cell samt 5 års förlust af äran. Dessutom förklarades W. Olsson skyldig att ersätta den förlust som genom eldsvådan uppkom, uppgående till något öfver 50,000 rdr, hvilken summa han, sedan ofvanstående straff är genomgånget, får genom ytterligare straffarbete försona. ETNRRDRES ORDESSRST