Aftonbladet – 4 mars 1867, sida 3

FJ TEVE EE HRYCM PUB ERTSRIKISTES FINLAND. Om landtdagens arbeten skrifves från Helsingfors till Åbo Underrättelser: ?Med en förvånande fart ha ständernas utskott fortsatt sina arbeten under de sednast förflutna tvenne veckorna. I de flesta utskott är man redan färdig med deri behandlade vigtiga propositoner, såsom t. ex. den nya landtdagsordningen, propositionen om Finlands bank m. fl. Äfven kyrkolagsutskottet har genomgått större deleu af kyrkolagsförslaget. Det återstår numera att genomgå och granska redigeringen af hvad redan blifvit beslutadt. Den afmattning man på flera håll trott sig finna för landtdagen och dess arbeten både i landsorten och äfven i hu:vudstaden är derföre endast skenbar. vid en jemförelse med förhållandet vid början af landtdagen 1863 finner man, att ultskottsbetänkandena då inkommo till stånden vida sed. nare än hvad nu blir fallet, om man också måste medgifva att en längre tid fordrades för att behandla frågor, hvilka dels voro alldeles nya, dels alltför litet förberedda inom det sllmänna medvetandet för att kunna afgöras utan vidlyftigare debatter. Någonting som då bidrog att under utskottens arbetstid uppehålla diskussionen inom stånden och gifva början af landtdagen ett utseende af större lifaktighet var den mängd organisationsoch rättsfrågor, hvilka då uppstodo och voro egnade att med största deltagande följas af hela landet. Hvem kan väl nu tta i fråga ständernas berättigande att t. ex. petitione:a äfven i grundlagsfrågor? Mänga dyhka, under förlidne landtdag med stort lif och stundom betydande talareförmåga, genomarbetade frågor tagas nu helt enkelt och naturligt såsom sjeltiallna suker. Det var isynnerhet i dessa förberedande åtgärder man mest varsnade frånvaron af all slags tradition beträffande riksdagsmannavärf, en tradition, som icke på ett ögonblick kan åter skapas och visa sig verksam. Den befarade ovanan att icke kunna med skicklighet uppträda offentligt och framhålla sina äsigter, den kunde åtminstone vi icke upptäcka. Det är derföre helt naturligt att arbetet nu går mera lugnt och jemnt; attriksdagsmaskineriet arbetar mera lätt och utan att knaka i hvarje fogning; stt man gör mindre väsen ef sig, men uträttar mera. Det är ingenting som retar nyfikenheten eiler det flyktiga intresset; uppmärksamheten på ständernas verksamhet är dock lika vaken som förut.? Ridåerskapet och tdeln har fattat ett belut — yttrar Helsingfors Dagblad — som står i nog stor disbarmoni med den beredvillighet, hvilken adeln vid sisthållva landtdag ådagalade i att frånträda de privilegier, hvilka icke mera kunde anses tidsenliga och hvilka i det hela taget voro frälsemännen till mera skada än nytta. Regeringen hade framlagt en proposition, åsyftende att upphäfva 6:te punkten af ridderskapets och adelns privilegier af 1723, innehållande att tvister om arf efter frälseman, om dess testamente, om förmynderskap för dess barn, om dess egendoms upplätande till konkurs och om boskilnad mellan makar, hörande till frälseståndet, skola af hofrätt såsom första domstol upptagas, samt att hofrätt eger att efter lokaldomstols ransakning afdöma mål, hvarå någon ståndets medlem anklagas för brott, som kan medföra förlust af lif, äre, adelig frihet, gods eller arfvelig rättighet, så ock mål rörande brott mot duellsplakatet. Propositionen föll med undantag af den föreslagna ändringen af forum i brottmål. En stor del af adelos ledamöter, hvilka aldrig kunnat ana denna utgång, voro icke tillstädes vid det omtalade beslutets fattande. Desom nu a gjorde den synas hafva motiverat sitt afslag sålunds, att då detta privilegiums bibehållande hvarken gagnar eller skadar någon annan, kunde det gerna qvarstå.? Den till lutherska kyrkan hörande befolkningen i Finlands tretiotre städer steg år 1865 till 117.807 personer, På Helsingfors teater har gifvits en ny originalkomedi, benämnd Ett original?, hvy:lken mottogs med bifall. Författaren är grefve C. Mannerheim. Militärkomitn har ännu ej afslutat sina arbeten. Man tror sig emellertid veta, att dess förslag skall gå ut på upplös ing aj den nuvarande inde:ta militären ech dennas ersättande med fyra värfvade bataljoner, hvarje å 320 man, samt dessutom en-resery. bataljon af hälften mindre styrka. Dess nya bataljoner skulle stationeras i landets nordliga delar, och garnisonen i södra de larne af landet bestridas af ryska tru per