Aftonbladet – 4 mars 1867, sida 2

eller pungen är tom, så har jag eåiltid mina möten på krönta fjäderbusken, inte sannt? Oh, jag är inte orolig, ni är en säker kund. Ni förtjenar penningar ! tYrket är icke dåligt, och mean får ieke klagaX, återtog Cigale; jag förtjenar mina fyrtiofem eller femtio livres i veckan. Och hvem är det ni för till mig24 En landsman till mig.4 Hvarifrån är ni? tFrån Toulouse. (Jag kunde tro det; ni bryter på Marseilledialekt, Det är löjligt. YDet är ingenting löjligt, då jag är ifrån ToulouseX, svarade jätten okonstladt. eMan arbetar bra dernere! Man bygger bra! för tusan, ja! Ahja, temligen; husen äro solida. tHusen... det är inte om husen jag... cOm hvad då? Om da medborgare, som bafva er far att tacka för sitt upphof. CSmickrare! Skulle man inte kunna tro att han vore en ordentlig spion, svarade la Cigale och äpplicerade på H. H. Plumet den Förstes mage ett vänskapiigt slag med fjata handen, som kom deune att göra en afskyvärd grimace. Den hederlige Cigale hade något litet af samma natur som björnen, hvilken qväfver en med sina smekningar. För att förtaga intrycket af sina alltför ifliga artigheter, sade Ciagle: Nu är det mn tur att betala en omgång.? Må gö:a, sade prinsen gladt och glömde sin kunds hårda emeknirgar. Straxt derpå illade han dock: ?Men nej! ... Vänta, der går en person kom 86: hitåt... Det ser ut som han skulle söka någon... Det måtte visst vara er landsman.? (Förts.)