Aftonbladet – 4 mars 1867, sida 2

Han lemnade Caen, bosatte sig i Paris och satte i sin skylt en krönt fjäderbuske. Tillnamnet fick han behålla, 8e der, är ni här, herr CigaleX, sade krögaren och skakade hans hand, Sni kommer i god tid till qvarteret... En kanon hvitt, hvad säger ni om det? Det finns in. tet bättre medel mot mask. eFår gå, svarade Cigale, hvars omättliga mage tillät honom att icke säga nej för nå got anbud af detta slag, helst då det gjordes af så godt hjerta. Några ögonblick derefter befunno de sig, värden innanför och Cigale utanför disken, åtskilda af det trä och metall hvaraf den bestod, men förenade genom de kraftfulla skålar de drucko för hvarandras välgång, Och det stannade icke vid ett par kanoner för de båda vännerna, utan det blef så småningom ett helt batteri. Plumet, som, ehuru drinkare, icke saknade en betydlig dosis nyfikenhet, upprepade sin vänskapliga fråga sedan den försia elden saktat sig. Uigale svarade utan att stamma: Det är sannt, jag kommer temligen tia men jag har måhända mina skäl dertill. Hemliga skäl... och som man förmodligen ieke kan få veta?4 Hemliga... möjligtvie4, sade kolossen, Smen som man icke kan få veta! Men hvarför icke det, prins Plumet?4 Låt höra då. tJag har stämt möte med en vän. cHär? Hos mig?t Ja visst!... skulle jag vara er otrogen... ; quarlerele Det vore inte vackert4, utropade Plumet känslofullt. tDerför, antivgen jag här mynt i fickan