Aftonbladet – 4 mars 1867, sida 2

— Södra teatern. Till förmån för den: erna sedde skådespelare vid denna teater, ir Rådeström, gifves om onsdag icke mindre in tre nya pjeser: ?Han var inte så tokig, skämt i en akt, Blommans spådom?, komedi i 2 akter och 4 tablåer, samt ?n:r 667, operett i en akt, med musik af Offenbach. — Konsert. Hr Richard Hagemeister hade vid sin i söndags talrikt besökta matin ett oodt tillfälle att aflägga prof på musikalisk uppfattning och förmåga, i det han utförde kompositioner af så olika slag, som Viottis förträffliga A-molls-konsert (första Allegrot) — hvars egentliga anda ganska vackert återsafs, om ock hr Hagemeisters ton ej ännu vill förslå till denna bredå och kraftiga stil — Alards behagliga ?Vilanelle?, Appels svåra men föga tacksamma Salonstäck?, samt introduktion med variationer öfver ett ryskt tema af David, hvilken sista pjes, oafsedt den i allmänhet ledsama variationsgenren, tycktes oss vara den, som genom sitt flerstädes vackra, sångbara och äfven betydligt fordrande innehåll erbjöd det lämpligaste fält åt exekutörens förmåga att intressera och lifva sitt auditorium, som äfven med rikligt bifall belönade den unge, lofvande artisten. Af vår beundrade prima donna, fru Michaöli, jemte hrr Labatt och Behrens bjöds publiken på den bherrliga trion ur Trollflöjten, fröken Lublin återgal ex, romans af Gounod och Geijers ?Ko:amer ej våren?. Hr Willman sjöng med storartadt och utmärkt föredrag en Cantique af Gounod ?Jesus de Nazareth, hvilken komposition, så väl framställd, blef en bekantska; af dubbelt intresse, och hr Behrens afslutade konserten med två sånger: Kjerulfs poetiskt skimrande ?Sommersang? samt Schuberts verldsberimda ?Der Wanderer?, ett i sanning godt val, enär dessa båda nummer, hvart i sitt slag, väl lärakunna räknas till det bästa som i den vägen är skritvet. RR Kortskrifningskonst. Kamrarnes debatter i dessa dagar om utgifvandet af en riksdagstidning för att iå riksdagsförhandlingarne med största möjliga trohet och fullständighet återgifna, riktar otvunget upp märksamheten på stenogratien eller kortskrifningskonsten, genom hvilken ensamt de ifrågavarande anspråken skulle kunna uppfyllas. Den i dagens nummer införda, at hofmarskalken grefve G. Taube utfär dade inbjudningen till subskription på en lärobok i denna vackra och nyttiga konst är då i närvarande ögonblick at särskild apropos; under alla omständigheter måste det betraktas såsom en stor vinst för sanningen och upplysningen, om ett skrifsätt blifvit uppfunnet, genom hvilket det blir möjligt att ordagrannt följa med det muntliga föredraget och undviks all falsk eller ofullständig uppfattning af det sagda. Grefve Taubes stenografiska system är helt och hållet sjelfständigt samt skiljer sig i många afseenden från de kortskritningsmetoder man förut känner. Före tillkännagifvandet om sitt arbetes publicerande har författaren underställt detsamma en kompe: tent bedömares yttrande, hvilket utfalli särdeles fördelaktigt. I afseende på planer för arbetet och vilkoren för dess utgitvande hänvisa vi till den intressanta inbjudningen under tillönskan af ali framgång ät ett verk. hvars utförande, att döma efter manuskrip tet cch tabellerna dertill, hvilka varit re daktionen förevisade, måste ha kostat ut gifvaren många år af outtröttlig forskning arbete och möda. —— — RPilka loka Erån hr CH. Fahlstedt.