Aftonbladet – 2 mars 1867, sida 3

2 NR ET lationen om de gesom dekretet af den 19 Januari införda förändringarne i sta sförlattningen. Lanjuinais öppnade d.batten, protesterande emot Januaridekretets laglighet, men som han litet emellan vidrörde författningen, afbröt presidenten honom ofta, emedan det ej är tillåtet att tala om denna i kammaren. Han pästod, att den regering, som kallade sig den mest liberala i Europa, efter godtycke tog tillbaka sina eitergifter; deita var en förolämpning mot kammaren; men då regeringen återtog adressrätten förolämpade hon på det djupaste icke allenast kammaren, utan äfven valmännen. InterI pellationsrätten, som blifvit lemnad i ersättning, var ej så fuliständig, som kejsaren hade lofvat i titt bref. Den berodde alltid på majoritetens beslut, och om denna tillät interpellation, så var det blott af fördragsamhet. Tal. såg med ledsnad, att den kejserliga skrifvelsen af den 19 Januari framställd de erbjudna reformerna såsom kronan på byggnaden. Dereftertog han kam marens tre reglementen i skärskådande och sökte bevisa, att man ej kunde ändra dem utan en lag. lian slutade med att förklara dekretet af den 19 Januari olagligt. Chesnelong, en medlem af majoriteten, uppsteg härefter på tribunen för att bevisa, at: Frankrike icke ville ha något annat styrelsesätt än det, som det nu eger. Hanansåg den nuvarande pressoch vulfriheten tillräcklig och uppträdde med mycken kraft till förmån för päfvedömet, som man borde beskydda. Han ville, att ?en klok frihet, religionen och en stark regeringsmakt skulle gå kand i hand; eljest vore allt förloradt.? Marie erhöll härpå ordet. Han fann att Chesnelong, hvilken han till kammarens stora munterhet kom stt kalla Troplong (för lång). hållit ett adresstal; men som han endast hade berömt, hade han icke blifvit aftraten af majoriteten. Marie försvarade härefter samma sats som Lanjuinais, men mycket vältaligare. Han menade, att man icke hade beviljat kammar-n adressrätten, utan endast gifvit henne den tillbaka, och ådagalade att regeringen derför icke knnde återlega nämnda rätt. Under talet blef Marie plötsligt sjuk och lemnade tribunen, ! varpå statsrådets president Vuitry besteg densamma. Han tann dekretet fullkomligt lagligt, dervid stödjande sig på senatsbeslutet af d. 25 December 1852, som törlänar kejsaren rättighet att efter godtfinnande ändra kamrarnes reglemente. Picard utbrast härvid: Ja visst; alltjemt ännu diktatur. Vuitry protesterade och frågade, hvad man hade att klaga öfver dekretet af d. 24 November. Flera röster: Den 24 November gaf oss endas tillbaka hvad man hade tagit ifrån oss. Vuitry anförde såsom skäl, hvarför man hade atskaffat adressen, debatternas längvarighet och förklarade utt kejsarens regering med vishet gick steg för steg framåt, semt att han hoppades, att kammaren hädanefter såeom förut skulle lemna regeringen sitt ucderstöd. Efter Vuitry erböll Jules Favre ordet. Han sökte bevisa, att regeringen icke egt rättighet att afskaffa adressen, samt att :nterpellationsrätten i alla f.ll borde ha gifvita kamrarne tillbaka. Hvad dekretet af den 24 November beträffade, så hade det varit en nödvändighet till följd af de italienska angelågenheterna Om någon tack samhet tili kejsaren, hvarom Vuitry ordat, kunde ej bli fråga, ty man kuade ej vänta sig tacksägelse, då man lemnar tillbaka hvad man icke borde ha tagit, och dertill afskaf. far adressen, hvilken landet älskar och som behandlst alla frågor ur en högre synpunkt. Den 26 Febr. skulle statsministern Rouber besvara Jules Fayvres unförande. Bronsoch onyx-vrbetarne i omkring 200 fabriker i Paris ha inställt sina arbeten. En f förening af 6000 arbetare aflägger hvarje r vecka 1 franc för hvarje medlem, för att . 8 Vv understöda de icke arbetande. Ungefär 80 fabriker ha beslutit att stå på sig mot arbetarne. Endast tre större fabriker vilja åstedkomma en förlikning på det sättet, att en gemensam pristariff uppgöres för allt hved fom tillverkas, efter hvilken arbetarne skola erhålla betalning efter stycke, och icke mera för dag. ENGLAND. Disraeli föreslog den 25 Februari iunder-t huset en valcensus af 6 p. sterling i skatt t: för smästäderna och 20 p. sterling för grefskaperoa. Bright, Lowe, Roebuck och Gladstone uppträdde mot detta förslag, som försvarades af Walpole med förklaring, att regeringen skulle stå eller falla med det.k Disraeli förklarade sig härefter beredd atttc återiaga de flesta förut af regeringen föreh slagna resolutionerna. Debatten uppsköts u till den 28 Februari. C NORD-TYSKLAND. Rikedagen bar för pröfning af valen kon-k stituerat sig på sju aldelningar med statsmib nistern v. Öheimb från Detmold såsom ordf. i den första, statsministern von Watzdorf f ån Weimar i den andra, grefve Schwerin i den tredje, grefve Eberh. von BStolberg i den fjerde, von Bodelschwingh i den femie, la: grefve Solms Lych i den sjette och Braun bi från Wiesbaden i den sjunde afdelningen, fö Bland riksdagsledambierna finner man jpni fyra af judisk trosbekännelse; assessor Lafa sker och kommersrådet Reichenheim från Berlin, baron M. OC. Rothschild från Franke lye furt och doktor Anton Re från Hamburg. sk I det nya parlamentet sitta ej mindre än 561Dbi stora godsegare, I ministrar och 7 genera-d ler, 8 provinsguvernörer, 13 domare 0. 8. v., men endast 1 bankir, 4 publicist, 2 fabriyn; kanter, 2 professorer och 8 doktorer af delin särskilda fakulteterna. Af adelsmän af olika b) grader räknar församlingen ej mindre än 99. Ira Vid omvalet i Köln har nvastor Thissen (klerikal) segrut öfver y. Camphausen (gammalliberal). . af Från Kroppsa fabriken i Fssen skickas re i dagarne till Paris ett för verldsexpositio-oc nen bestämdt kolossalt gjutstålsblock af 80,000 skålpunds vigt, för hvars transporterande en särskild, på åtta axlar hvilande jernvägsyvagn bliilvit koustruerad. På samma vagn kommer sedermera, förmodligen islu3 tet af månaden, att ditforslas en äfven för)t; den stora utställningen bestämd gjutståls-!ar kanon af 100,000 skälp. vigt. D n väldiganhr esen, afsedd till bestyckning af en kust te sining, är en reMad bakladdningskanon af 14 tums diameter. Kulans vigt utgörig