Aftonbladet – 2 mars 1867, sida 3

nn it 3 RA. MT ville ör riksdagen framlögaa apVeteC ningens förslag till civillag. Rättegångsoch Polissaker. Åtal för falsk edgång. I dag fortsattes å rådhusrättens sjette afdel ning ransakningen med häktade vinhandlare) Hugo Wilhelm Lundström, åtalad för falsk ed I gång. Vid pårop af målet tillstädeskom ä kärande sidan bryggaren Habelin å sin hustrus vägnar och å svarandesidan förehemtades Lundströn från häktet, hvarefter målet i närvaro af all männa åklagaren, stadsfiskal Silfversparre, före togs till handläggning. . Polis hade nu liksom förra gången blifvit an litad, för att hindra de talrikt församlade åhö rarne att tränga in i sessionssalen. A kärandesidan åberopades åkaren C. E. Carls. son och dennes hustru samt tjensteflickan M. C. Pettersson och å svarande sidan distillatorn L. E. Lennvall såsom vittnen. Lundström anförde jäf mot makarne Carlsson, påstående att de tillhörde hans husfolk, och blef jäfsanmärkningen i afseende på hustrun, sedan hon sjelf uppgifvit att hon vore städslad af Lundström såsom förestånderska för ett honom tillhörigt bränvinsmagasin, godkänd. De andra åberopade personerna förklarades ojäfvige, hvarefter de fingo gå.eden och hördes hvar för sig. Åkaren Carlsson kunde ej lemna någon annan upplysning än att han hört Lundström under samspråk med några personer nere i vinkällaren tala om, att hustru Habelin var antagen af honom såsom biträde, och hade vittnet för sin del så förstått förhållandet mellan parterna, att hustru Habelin varit i Lundströms tjenst. Tjenstflickan Pettersson berättade, att hon varit anställd å schweizeriet dels under loppet af år 1865, dels under året 1866. Så vidt hon kände, förhyrde hustru Habelin lokalen af Lundström, och hade vittnet aldrig hört Lundström göra något anspråk på kassan. Angående hustru Habelins skiljande från rörelsen, berättade vittnet, att vittnet hört Lundström den 16 November sistlidne år, då inventeringen försiggick, yttra till hustru Habelin, då hon efter den verkställda inventeringen, som skedde i hennes från. varo, på aftonen nedkom, att hustru Habelin vore skild från schweizeriet?. Under den ordvexling, som vid detta tillfälle uppkommit mellan parterna, hade vittnet sett Lundström gå inom den skärm, hvarigenom schweizeriet alfdelades, och taga det inom nämnde skärm stående kassaskrinet, hvarpå Lundström yttrat: Hon har stulit min kassa och skall på Långholmen. I afseende på tiden för inventeringens början hade vittnet uppgifter, som voro stridiga med hvad andra förut athörda vittnen härom berättat. Hr Lennvall kunde ej lemna någon annan upplysning än den, att han på uppdrag af undström kräft hustru Habelin, som derpå svarat, att hon trodde sig ej vara Lundström något skyldig, tilläggande, att om så vore, skulle hon nog göra Lundström rätt, innan hon lemnade rörelsen ifrån sig. För öfrigt hade å Lundströms sida till vittne åberopats landsfiskalen Ekbom. På fråga hvarom han skulle höras, uppgaf v. häradshöfding Wendtland, att han varit den som uppsatt det motiverade erkännande Lundström förut gjort, men sedan återkallat, förmenande v. häradshöfding Wendtland, att Lundström såväl af hr Ekbom, som stadsfiskalen Silfversparre skulle blifvit uppmanad att påtaga sig hvad som lades honom ull last under förespegling att i så fall hela saken skulle stanna vid obetydliga böter. Med anledning häraf anmärkte stadsfiskal Silfversparre, att Lundström varit uppe hos honom och förevisat ett koncept till ett skriftligt erkännande, hvars innehåll stadsfiskalen nu ej erinrade sig. Under samtal om saken hade Pr Silfversparre uppmanat Lundström att hålla sig till sanningen, ty derpå skulle han vinna mest. På uppmaning af Lundström att ej blifva för sträng i sina yrkanden mot honom, hade stadsfiskalen endast uttalat sin ledsnad öfver hvad som händt och beklagat, att han i sin egenskap af allmän åklagare måste uppfylla sin svåra pligt 0. 8. v. Efter detta meddelande afstod häradshöfding Wendtland från hr Ekboms hörande. Under dagens ransakning genomgingos för öfrigt de till rätten inlemnade qvitterade räkningarne å.de varor hustru Habelin tagit af Lund) ström. ÅA samtlige dessa räkningar fanns antecknadt 6 24 rabatt, anmärkande rättens ordförande, att detta allt syntes visa, att hustru Habelin köpt varorna, och icke emottagit dem endast för att redovisa. Hr Lundström sökte förklara detta förhållande, fortfarande påstående, att rörelsen drifvits af honom, samt att hustru Habelin genom nämnde qvitterade räkningar lemnat honom ett slags redovisning för rörelsens gång, edan allmänna åklagaren tillkännagifvit, att han icke önskade förebringa någon vidare bevisning, inlemnade häradshöfding Wendtland dels handelsoch ekonomikollegii resolution å Lundströms bränvinsutskänkningsrättigheter, dels bevis derom, att hustru Habelin å Lundströms uppgifter till mantalsoch skattskrifningen stått upptagen såsom skänkmamsell, hvarjemte qvitton å de böter, till hvilka Lundström i och för utskänkningen blifvit dömd i polisen, företeddes. Hr Wendtland utvecklade derefter i ett längre muntigt andragande till protokollet Lundströms för;varstalan, sökande ådagalögga, att denne sjelf utöfvat rörelsen samt att hustru Habelin endast varit hans biträde eller skänkförestånderska. Tiden tillåter oss icke att i dag närmare redosöra för innehållet al hr Wendtlands försvarstal, nen vi torde dertill återkomma. Parterna öfverlemnade härefter målet till domtolens pröfning, som efter en längre öfverlägging afkunnade sitt utslag. Detta innebär hufvudsakligen, att som Lundöm frivilligt erkänt sin förbrytelse, hvilken för frigt bestyrktes af det mellan honom och hustru labelin upprättade kontrakt samt öfriga omstänligheter, pröfvade domstolen, som icke kunde fästa fseende å Lundströms sedermera gjorda återkalande af sitt erkännande, rättvist döma honom ör det han burit falskt vittnesbörd, samt detamma inför domstolen med ed fästat, att i förnågo al 19 kap, 1 och 6 SS strafflagen hållas ill straffarbete i 3 år samt för alltid vara medorgerligt förtroende förlustig, akotande domen nderställas Svea hofrötts prötning. Lundström återfördes i häktet, — Dråpet å drängen Ruona. Såsom i gårdas nummer af tidningen i korthet omnämndes