Aftonbladet – 2 mars 1867, sida 2

I OT varlison. ERE ONE — Preussens anspråk på en gränsreglering4 red Holland. Avenir national meddelar föl-l: ande telegram från Haag: ?Regeringen har l: en session för slutna dörrar meddelat an-l: ra kammaren, att Preussen gör anspråk på n gränsreglering. Utrikesministern slöt sitt! neddelande med den förklaringen, att Holand skulle motsätta sig Preussens anspråk. Jenna förklaring gjorde ett.djupt intryck ich mottogs med starka bifallsrop.? Äfven Köln. Zeitung har i dessa dagar verättat, att Hollands andra kammare i en remlig session i dessa dagar mottagit ett ärdeles vigtigt meddelande af utrikesminitern, dock utan att närmare angifva dess nnehåll. Man kan väl således antaga?, yttrar Kjöbenhavns Dagblad, att underättelsen i det franska bladet i det väsentiga är riktig. Säkert är i alla händelser, utt holländska folket anser sitt oberoende llvarsamt hotadt af Preussen, och sinnesstämningen mot tyskarne synes vara mycset retad, alldenstund Köln. Zeit. finner pehöfligt att offentliggöra lugnande meddeanden om, att de tyskar, som äro bosatta Holland, ej äro utsatta för misshandling. Den fara, hvari Holland sväfvar, har haft ill följd att hela nationen sluter sig tillsamman som en man och blott tänker på att skaffa sig ett kraftigt försvar. Holländska folkrepresentationen har alltid utmärkt sig genom en hög grad af sparsamhet och endast tänkt på att inskränka utgifterna i alla riktningar, så att den börda, statsskulden lägger på folkets skuldror, måtte förminskas; men nu, då det gäller fosterlandets bestånd, kan regeringen näppeligen gå för långt i sina anspråk på utomordentliga anslag till rustningar och härens ökande. Man skulle tro att man drömmer — heter det i en skrifvelse från Haag — när man ser, hur kammaren går tillväga nu, och härmed jemför dess hållning under de si-ta tjugo åren. Majoriteten egnar krigsministern ett understöd, som ingen af hans företrädare lyckats vinna, och gillar alla hans förslag, ehuru deras verkställande medför en betydlig tillökning i budgeten. Hans förslag att indraga onyttiga fästningar, koncentrera försvaret kring Utrecht, öka armn och uppköpa de bästa hästar, mötas med odeladt bitall. Man är, kort sagdt, hänryckt öfver krigsmini-terns planer — tillägger den anförda skrifvelsen. Krigsministern låter med kammarens samtycke förändra 40,000 gamla gevär till bakladdningsgevär, hvilket föranleder en utgift af 640,000 francs, och han äskar dessutom sju millioner francs till anskaffande af 90,000 nya gevär. Kavalleriet skall få nya bakladdningsgevär och artilleriet förses med pistoler efter samma system. De ekonomiska och nogräknade holländarne trösta sig öfver alla dessa stora utgifter med en mycket träffande anmärkning. De krigskontributioner — heter det nemligen i försvarskomi: tns betänkande — hvilka Frankfurt och andra stater måst betala, innebära ett ove: derläggligt bevis på villfarelsen i den åsigten, att man spar någonting genom att för. summa ett lands försvar.? Så långt Dag bladet. Till ofvanstående må föröfrigt tilläggas, att ett telegram från Haag till Journal des Dåbats alldeles förnekar såväl ryktet om Preussens anspråk som berättelsen om ut rikesministerns meddelande till kammaren. Deremot betraktar Etoile Belge de preussi ska anspråken på en afträdelse af holländsk områce såsom ett afgjordt faktum. Blade säger sig ha erhållit underrättelser, son bekräfta Köln. Zeitungs uppgift om det om råde, hvars afträdelse skulle vara ifrågasatt och som af Preussen fordras dels såsom er ersättning (!) till Tyskland för Limburg dels såsom ett fullständigande af Preussen paturliga gränser?. — Anmärkningsvärd ä den ton, Bismarcks organ Kreuzzeitung an vänder mot Holland, En artikel i nämnd: blad för den 15 Febr. är ett högst beteck nande prof på den tyska humaniteten Holländarne ej blott hånas derför, att de ras politiska betydelse ej längre är, hva Iden fordom var, samt att deras handel e I mera intager en så hög rang, relativt til l andra nationer, som förr. De omtalas så som verkliga kuriositeter, hvilka tillegna lsig en god del af kirnesers och japaneser barbariska väsende. De beskyllas vidar för ett sådant hat mot Preussen, att artikel I författaren endast i de vilda malajernas ra seri funnit något motsvarande. Konklusio nen af alltsammans är, att holländarne bör: snarl komma till besinning och lära sig inse att de endast i och genom den närmast Janslutning till Preussen kunna rädda del värdefulla återstoden af sina nationella egen domligheter.?