Aftonbladet – 2 mars 1867, sida 2

STOCKHOLM den 2 Mars. Uirlkes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 23 Febr. Författningsförslaget för det nordtyska örbundet är föremål för en mängd kritiker den liberala pressen. Till och med mycet moderata blad, såsom Kölnische Zeitung, vilka skänka förslagets un:tariska föreskrifer allt loford, medgifva, att det saknar all olitisk lifskraft. Det är, säga de, de särkilda Jandtdagarnes kallelse att inblåsa sitt vögre politiska lif i riksdagen; men sådant örslaget nu är beskaffadt, skulle de särkilda landtdagarne, äfven den preussiska, örlora sitt politiska li, utan att nationen itervunne ett sådant i riksdagen. Innan örslaget helt och hållet förändras i detta seende, är det fullkomligt oantagligt för varje ärlig författningsvän. Mycket skarpare ännu yttra sig de demosratiska tidningarne. Alla äro öfverens om, utt förslaget är ett mycket flyktigt verk, ett oarn af brådskan. Före de befallmäktigade konferensernas sammanträden den 15 Dec. var grefve Bismarck sjuk. Han ankom först kort före konferensernas öppnande fran Putbus till Berlin. De särskilda ministererna lemnade sina bidrag, hvilka derefter sammanfogades i stor hast och utan omsorgsfull utarbetning, På detta sätt har ett af motsägelser uppfyldt och till en del rent af obegripligt arbete uppstått, inför hvilket den allmänna meningen står förvånad såsom iramfor en sfinx, så att hon icke vet, hvad hon skall göra åt detta besynnerliga opus. Det blifvande förbundet, sådant förslaget vill dana det, är hvarken en förbundsstat eller en enhetsstat eller ett statsförbund. utan litet af hvarje. Blott så mycket äl klart, att om förslaget skulle antagas, vore det förbi med den anspråkslösaste konstitutionella frihet i Nordtyskland. Man bråka sin hjerna med att utfundera hvad som kar ha förmått grefve Bismarck att för parla mentet framlägga ett så opopulärt konglo merat. Sluga hufvuden förmoda, att der preussiske premierministern arbetar för er enhetsstat ; att han förutsett de anfall, son det nuvarande förslaget framkallat; att har velat derigenom nedsätta den allmänna me ningens förtroende för en förbundsstat, som isynnerhet i de särskilda staternas budget rätt skulle inskränka friheterna, och, såson sades, derigenom vinna anhängare åt er enhetsstat under preussisk ledning, hvilker skulle kunna bevilja ett ojemförligt mycke större mått af friheter. Denna konstlade förklaring skall dock göra ringa propaganda. Man glömmer at grefve Bismarcks diktan och traktan vä går ut på att koncentrera de tyska stats elementerna, men att han till sin partiställ ning tillhör de gammalpreussiska konserva tiva, hvilket han också nyligen i herrehuse bevisade genom sitt ryktbara tal, som un derkastade parlamentets debatter poliscensur Grefve Bismarek åstundar Preussens storhe och Tysklands enhet, men med militära och i nödfall till och med absolutistiska medel Redan i flere veckor ha edra läsare vari förberedda på, att författningsförslaget inne håller ganska betänkliga föreskrifter, oci att man hade att vänta sig lifliga strider parlamentet. Till all lycka ha väl valen såsom jag i mitt förra bref upplyste, i Preus sen utfallit mycket konservativt till följd a det dunkel hvari yalmännen famlade om kring, men i det hela taget likväl så, at försleget i sitt nuvarande halffärdiga och frihetsvådliga skick svårligen skall bli an taget. vr CK AK