an. a ER. . hoppas dc r ussiska löftenas snara uppfyllino else, och det förtroende, som denna för-gal klaring ingaf representationen, bar hittills ku varit tillräckligt att förekomma hvarje in-ref terpellation rörande den yttre politiken). gar Bfter denna tidpunkt har de danska sles-går vigarnes belägenhet i betydlig mån förvär-!mi rats; samtlige innebyggare utan ålskilned lag ha kallats att välja deputerade till tyskalåt parlamentet, preussiska militärorganisationen !ren har tillämpats, de denske embetsmännen ef-uts terhand aflägsnats, så alt Slesvigs fullstän-ma diga inkorporeriug är på väg att bli ettlen fait accompli i det ögonblick, då allvarsam-vo: ma intressen i södern och i orienten afledtlåt kabinetternas och den europeiska pressens vo uppmärksamhet från de händelser, som ega lan rum i Elbehertigdömena. Under sådana för förhållanden är det ej förvånande, att flere vic politiska män i Danmark framhålla nödvänför digheten af att påkalla stormakternas bona jfö: officia, för att påminna Preussen om uppfyllande af traktaternas föreskrifter. Det ärtv dock sannolikt, att danska parlamentet äf-!äfv ven denna gång öfverlemnar åt ministörens!mq urskilning att välja de medel den finnerlrit lämpliga för att i utlandet vårda Danmarks rik intressen. — Det vigtigaste är, att återlem-hu nande eiler inkorporation af en del af Sles-re vig ej betraktas såsom en uteslutande tysk sy angelägenhet och, att så säga, såsom en lst inre fråga inom det förbund, för hvilket an Preussen stårispetsen. 1 detta hänseende är tri den synpunkt, hvarifrån den danska opinio-oc nen utgår, fullkomligt riktig, och kabinetha tet i Kjöbenhavn misskänner ej den fördel, ms det erbjuder för Danmark, att i diskussio-de nen om denna fråga ställa sig på den indr ternationella rättens område och att beteckna ne bestämmandet af Preussens norra gräns säfö som någonting, hvilket är af vigt för detva europeiskastatssystemets jemnvigt och stadga. Efter att ha ädagalagt en obestridlig och m afgörande utvidgniogskraft, kan Preussen ej vä neka den svagaste blend sina grannar vissa Hi betryggande garantier — garantier, hvilka be sakernas natur så mycket mer påyrkar, som Si man blott behöfver taga den Jyiländska halfga öns materiella intressen och geografiska förfö hållanden i betraktande, förattinse till hvilken oc grad Danmark, äfven om en del af Slesvig de äterlemnades, fortfarande skulle befinna sig iso en af Preussen beroende ställning, och huru he oförmöget det skulle vara att intaga en mot bs Tyskland systematiskt fiendtlig hållniog. Om lif Preussen tillbakavisar afgörandet af slesvig. gi ska frågan, skulle detta tyckas antyda end: afsigt å dess sida att begagna första lägliga lat tillfälle att sluka hela å:erstoden af danska fö fastlandet, men — hur stor än den pröstiged må vara, gom dess förvånande framgångar te skapat — har kabinettet i Berlin skäl attjli befara att en sådan eventualitet komme attlp framkalla förvecklingar, som ej stode irimHH ligt förhållande till de fördelar, det genom vw: ett sådant förfarande ville uppnå. ej De territoriella förändringar, på hvilka ti Pragfreden satt sitt insegel, ha varit alltför fördelaktiga för Preussen, för att det ej id skulle samvetsgrannt rätta ig efter frede-M slutets bestämmelser till förmån för sin granne h 1 norr. Det är sonnt att under sednare tiden fr rättens styrka ej visat sig synnerligen sc verksam mot styrkans rätt, men den preush siska politiken är utan tvifvel alltför klok ri och framsynt, för att ej göra sig reda för fi de möjliga följderna af dess hållning mot Danmark. De efiergifter i Slesvig, som npali tionalitetsprincipen och aktning för trakta-f teraa måtte ålägga Preussen, skule blilikalv många garantier för dess egna lar dvinningar i ä Tyskland, medan Preussen deremot, om det el tilläte sig att eludera Pragfredens bestäm-s melser, skulle gifva framtida motståndare ti rätt att bestrida giltigheten af de inom Tyskir land vunna resultaterna. a I preussiska parlamentet har hr Bismarck, g ehuru med förbehåll af sin handlingsfrihet ri i fråga om sättet att inhemta befolkningens iti önskan, likväl aktat sig att förneka bety-!h delsen af Preussens förbindelser mot den!fi danska befolkningen i Slesvig. Den tvekan, K Than visade i denna förklaring, förklaras tilllk Jen viss grad af det förhållandet, att Preus-!h sens supremati i nordtyska förbundet ännu lti ej var nog fast grundiagd, samt att mini-v stern naturligtvis måste undvika allt hvad !h onödigtvis kunnat såra de national-liberalas Ir ömtålighet och skänka hans motståndare ett s svepskäl till angrepp. Man får ej glömma, att demokratien på lå andra sidan Rhein aldrig upphört att be-r skylla hr Bismarck för att offra Ty-klandsd storhet ät det preussiska intresset, och de,ls som ej kupna förläta honom att han besegrat t: på samma gång Östenrike och den parla-r mentariska oppositionen, äro precist desamma v som med den största tillförsigt förkuona gerti manismens civiliserande mission bland andra h folk. Tysklands liberala parti skulle nu vilja i!k Norden öppna en ny väg för den tyska, nari tionella propaganda, som hädanefter synes a dem vara hämmad i Södern. I detta partis fi ögon, hvilket drömmer om ingenting min-F dre än att fullständigt absorbera de skan-g dinaviska folken, i irämsta rummet dan-Ii skarne, skulle återlemnandet af en del aflk Slesvig vara ett förräderi mut fäderneslanä det och en förlust för civilisationen, alldene fc stund flere tusen i Slesvig invandrade ty-p skar härigenom skulle nödgas lefva under ft en främmande styrelse. Hr Bismarck harb bättre än någon insett hela den våla, somin denna teori om den tyska folkstammens obe In gränsade utvidgning innebär för det gemen-a samma fäderneslandets politiska organisation, li och man bör hoppas, att han snart skalllli finna sin ställning tillräckligt trygg, för att si ej rygga tillbaka för en handling af rättvisa )k mot en nationalitet, hvars intressen dess l!o utom ett formligt fördrag tagiti sitt hägn.?!p ) En interpellation öfver utrikes politiken har verkligen egt rum, i det att hofjägmästaren !l? Carlsen sporde utrikesministern, om och när han ämnade enligt häfdvunnet bruk framlägga en redogörelse för landets politiska ställning. Utrikesministern svarade, att tidpunkten vore sådan att han ej ansåg rådligt att gå inter pellantens önskan till mötes. Ett yrkandem om någon åtgärd i den slesvigska frågan från ri riksdagens sida har framställts i en aftidnintj garne meddelad artikel af Grandtvig, ti A. D:s red. ng OT