Aftonbladet – 28 februari 1867, sida 3

SRILJANTER OCH TRASOR). sK1ZZ AF LEA. Hvad, älskliga barn ?? Hvad... hvad jag är för god att höra?, yttrade med högt rodnande kind den urga flickan och sände sin konung en blick så ren och stolt, att jordens meajestät djupt böjde sig för det himlens majestät som kallas oskuld och som klart strålade ur detta sköna öga, ?Du är, vid Gud, en ovanlig flicka !? utropade kungen rörd, ?och funnes många sådana, voro vi höga herrar bättre än vi äro... Blif qvar i ditt ringa ständ, blif älskad och aktad, i stället för firad och — glömd. Lef väl, goda barn, och tag till minne af din konungs aktning och beundran hans bild!? Och härvid räckte han åt den unga flickan sitt porträtt iofattadt i briljanter. Så firad bar en gång på höjden of sin skönhet och ungdom denna skrumpna gamla gumma varit — skall man väl kunna tro det?? frågade med ett visst vemod min vän, som tydligt njöt af det intresse hennes berättelse uppväckte hos mig. Jag satt nästan stum af häpnad. Och sedan?? frågade jag slutligen, ?hur gick det henne sedan ?? ?Ack?, log min vän sorgligt, ?om äfven, en ligt katechesen, dygd.n belönar sig sjelf, hander teremot ofta att hon visst icke blir ytterligare belönad, åtminstone icke i yttre måtto. Vackra Karin gifte sig, som jag nämnde, med sin kusin, en ung handlande Björk, ) Se A. B. nir 44, 45 och 48.