Aftonbladet – 28 februari 1867, sida 2

mig behandlad som ett nöt och en fåne hvilken ser konspiratörer och karnaljer öf verallt. En man med edra egenskaper, herr Ju les, föraktar sådant... Han är löjlig med sitt förakt. Vet ni hvac prefekien sade till mig med egna ord? Nej Nåväl! hör på då och undra sedan på at jag är ursinnig. Han sade: Min herre om ni gåt ett steg längre, skulle ni föror sakat en förskräcklig skandal. Ni har låti sätta hela säkerhetsbrigaden på fötter; ni har fört in den i en hederlig mans hus som icke har något att förebrå sig. Denne person är representant för en främmande makt, och borde både geno.n sin karakter, sin förmögenhet och sin höga ställning vara skyddad för edra orättvisa misstankar. HEdra agenter äro oskickliga dumhufvuden, som stjäla edra penningar, och ni, min herre, ni är helt enkelt en narr och allt för litet hemma i ert yrke. Ja, herr CharbonneauS, tillade patronen med ett nytt utbrott af vrede, Xen narr, ja! det var lycka att man icke äfven kallade mig för ett dumhufvud. Jag verkligen saknade det ordet; det stannade förmodligen på vägen. Nå, hvarför står ni der som en milstolpe? Hör ni? För fan, det är er, er ensam som jag har att tacka för denna skymf. Herr Jules stampade ursinnigt i golfvet. Charbonneau böjde ned hufvudet utan att svara ett ord. Hvad skulle han också kunsa: säga till sitt försvar? Patronens förklaing var fullkomligt korrekt i minsta dealj. tJag visste redan om allt som passerat lenna natt, fortfor han. SAR IS tTager ni mig för ett pundhufvud? Tror