Aftonbladet – 28 februari 1867, sida 2

Herr Jules! — Vidoeq tyckte om namnet Jules, hvilket också för det mesta begagnades. . Den underordnades säkerhet förvånade honom, ehuru han påstod a:t han aldrig förundrade sig öfver någontin . Derföre var det i en mindre brutal ton. ehuru ännu beständigt med uttryck al dåligt lynne, som han fortsatte: Ja... ja... ni är mig tilleifven... Men för fan, det finns tillgifvenhet, som kostar mer än den inbringar. Ah, herr Jules!4 svarade den andre med en ton af sentimental förebråelse. Ni har lätit mig framstå som en enfaldig narr. Hvem säger det? tHvem? För tusan polisprefekten först och främst, och dernäst jag. Då återstår mig endast att buga mig.4 Ja, håna på köpet; det fattades bara det. Då blir det fullständigt. Huru! n en gammal återkommen straffånge, en fullindad karnalje, som påstår er känna alla skurkar i Paris från början tillslut, er som g företrädesvis valde bland tio edra liker, vi låter draga er vid näsan som en gås!4 tJag! Ja... hvem eljest? Så vida det icke är T syster eller er tant!... Man skall lyckas bättre en annan gång. fan skall taga igen skadan, jag svär er let. Ja visst, ja! Och under tiden blef jag dag klockan sex på morgonen kallad till refegturen, jag! Och blef vackert hundvotterad, jag! Jag ville också svara att ag skulle göra om saken! Och man anydde mig att icke vidare befatta mig medj( ela affären. Tusan djeflar! Derföre att I är enarmad och bjulbent, skall jag se