Aftonbladet – 27 februari 1867, sida 3

RIKSDAGEN. Dagens plena. Första Hammaren. Nya motioner väcktes af: Hr De Laval om tillägg i 3 tryckfrihet: lagen ; hr A. Dickson 1:0) om ett stadgande i 26 riksdagsordningen, att riksdagmannarätt endas må kunna utöfvas af svenska medborgare; — hvilka båda remitterades till konstitutionsutskot tet; — samt 2:0) att alla omröstningar, såväl i kamrarn som utskotten, må ske öppet och att, i händels af lika röster, talmannnen i kamrarne och ord föranden i utskotten må fälla utslaget. Derefter förrättades val af en statsrevisor efte frih. Nordenfalk, och utsågs dertill hr Nisse med 56 röster. För valet af tjugofyra ledamöter och sex sup pleanter i opinionsnämnden finnes på annat ställ 1 bladet redogjordt. Statsutskottets utlåtande n:r 11, afstyrkand godtgörelse åt kammarens talmän för de kostna der de i denna egenskap få vidkännas, gaf an ledning till en stunds diskussion. Hr Wallenberg anhöll att hans reservatioi skulle uppläsas, och yrkade i likhet dermed, at utskottets förslag måtte afslås och talmännen er hålla hvardera i ett för allt 2000 rdr. I samme: yr ande instämde grefve Ugglas och grefve E Sparre, hufvudsakligen på den grund, att 1: kammarens ledamöter, enligt grundlagen, icke egenskap af representanter må uppbära någo arvode, och att deruti icke låg något hinder at gifva talmännen ersättning för de kostnader de i denna, från representantkallet ganska vid skilda egenskap, rå vidkännas. Mot denna åsigt uppträdde hr Landgren, hvil. ken ansåg bestämmandet af ett arvode innebära nedrifvandet af den nya representationens först: grundsten, hrr Billström, Stockepfeldt och frih Sprengtporten, hvilka alla önskade bifall til utskottets förslag. Frih. sf Ugglas deremot yrkade att kamma ren måtte för närvarande låta vid utskottets hem ställan bero. Sedan diskussionen förklarats slutad och pro position framställdes, voro meningarne så delade att frågan icke kunde afgöras utan votering Derpå antogs först vid votering med 54 röste mot 40 frih. af Ugglas förslag till kontraproposi tion, och segrade derefter jemväl i hufvudvote ringen med 52 röster mot 40 för bifall till ut skottets förslag. Vid föredragning af bankoutskottets memorial n:r 4, angående verkställd granskning af ban. kens styrelse och förvaltning, som föredrogs punktvis, beklagade hr Wallenberg att utskottet icke uttalat något omdöme om fullmäktiges åt: gärd att uppköpa riksgäldskontorets obligationer, och gillade för sin del denna åtgärd. Hr Sch-rtaa ville deremot att utskottet skulle hafva för framtiden uttalat en varning mot en dylik sammanblandning af bankens och statens affärer, såsom varande både olämplig och farlig. Hr Malmsten yttrade sig i ett ganska intressant föredrag mot de af hrr Schartau och Mannerskantz i deras reservationer framhållna åsigter om faran af en dylik sammanblandning i och för sig, samt instämde för öfrigt med hr Wallenberg, likasom hr Stjernblad. Till försvar för eller förtydligande af de afreservanterna yttrade åsigter uppträdde vidare hr Selander, frih. J. Schwerin, frih. Nordenfalk och hr Reutersvärd. Utskottets yttrande blef omsider lagdt till handlingarne med förklaring, att kammaren icke ansåg detsamma till någon erinran föranleda, Vid 3 S, der utskottet hemställt att riksdagen väl icke måtte ogilla fullmäktiges åtgärd att höja lånräntan, förkorta Jåntiden och höja kreditivafgiften, men derjemte framhålla att dylika åtgärder endast böra i högsta nödfall vidtagas, yrkade hr Wallenberg att kammaren måtte lägga punkten till handlingarne med förklaring att ingen anledning funnes till missbilligande af fullmäktiges åtgärd att höja lånräntan oth kreditivafgiften. Denna åsigt omfattades jemväl af grefve CO. G. Mörner och br Wern.