Aftonbladet – 27 februari 1867, sida 2

Af skäl, som vi icke känna, afhöll polisen gig då icke allenast från att oroa hdnom, utan anlitade honom till och med flere gånger i vigtigare fall. Det är i denna sednare agentur vi återfinna honom i det ögonblick, då den olycklige Charbonneau träder in i hans håla. Herr Jules var född den 23 Juli 1775. Han var en man om fem fot och sex tum, med breda och kantiga axlar, trots sin ålder ännu vid full vigör och höll sig alltid mycket rak; i hans anletsdrag, ehuru temligen simpla, lyste ett uttryck af ovanlig slughet. Hans bruna hy och hans slätrakade haka, hans små polisonger och hans långa, gråa hår, omsorgsfullt friseradt och bakätstruket, bildade i förening med hans breda och öppna panna ett ganska ovanligt hufvud. Han ver alltid svartklädd och i hvit halsduk, samt brukade en mängd ringar, öfver hans väst utbredde sig en tjock guldkedja och i hans skjorta blixtrade ett par diamantknappar. Denne man, som alltid affekterade en gentlemannalik hållning — åtminstone i sina egna ögon — denne man, som mottog sina eleganta kunder i lackerade skodon och gula handskar, begagnade derjemte små örhängen af guld. Sådan var den person, inför hvilken Charbonneau, som utan tvitvel egde ännu tlere namn och begagnade sig deraf efter omständigheterna, befann sig i en ytterst ödmjuk och vördnadsfull ställning med hatten i handen och nedböjdt hufvud. Den mask af välvilja, mildhet och jesuitism, som han antog inför den stora hopen af sina offer, var honom mycket svårare att bibehålla inför denna sluga räf. (Forts. följer!