Aftonbladet – 27 februari 1867, sida 2

sjelfva; men de frukta och förakta den bo andra. Derför gjorde han heller inge lycka i hvad man i allmänhet kallar affärer För öfrigt hade polisen småningom blif vit ett befallande behof för herr Jules. Di han icke kunde sysselsätta sig dermed fö statens räkning, som kort förut betackat si; för hans tjenster, beslöt han att inrätta e! sådan för sin egen räkning och till tjenst fö enskilde, som ville anförtro honom sina in tressen. Han upprättade då en agentur för under rättelser vid gatan Vivienne. Om man ville tala vid herr Jules, så fann man honor installerad i präktiga byråer, lika väl or aniserade som sjelfva polisprefekturen. ans agentur tycktes för öfrigt endast vare ett bihang dertill. Denna agentur hade en lysande framgång, men den blef deremot icke långvarig. Myndigheterna fästade sin uppmärksamhet vid den, och agenturen stängdes. Man förseglade papperen och arresterade direktören, som efter några dagars fängsligt förvar, den 3 Maj 1843 inställdes för korrektionspolisena sjutte afdelning. Dömd i första instansen till fem års fängelse, vädjade han till högre rätt och vann der befrielse från straffet. Emellertid hade han under rättegångens lopp suttit häktad sex månader. Lexan var hård, men förmådde likväl icke bota honom för sin mani att blanda sig uti andres affärer. Efter åtskilliga utflykter utom landet återkom han till Paris mot slutet af år 1845, för att der grunda en ny byrå för underrättelser. Men denna gång verkställdes planen med mindre buller och i vida mindre skala. Herr Jalea slog sig ned vid gatan des Noycrs numro sid.