Rättegångsoch Polissaker. Åtal för falsk edgång. Sistl. lördag fortsattes ransakningen med vinhandlaren Hugo Wilhelm Lundström, hvilken blifvit häktad för falsk edgång. Såsom förut blifvit omnämndt, handlägges målet på rådhusrättens 6:te afdelning. Ett stort antal åhörare hade samlat sig, för att öfvervara ransakningen, och då målet påropades, rusade dessa under buller och stark trängsel in i den för åhörarne bestämda platsen, dervid dörren till. ingången aflyftades. Ordföranden, rådman Seippel, tillsade dem att begifva sig ut igen, förklarande att sessionen ej komme att taga sin början, innan polis, som genast efterskickades, hunnit ankomma för att tillse ordninj Sedan sådan efter en stund anländt, ins äpptes så många åhörare, som beqvämligen kunde rymmas på den för dem afsedda platsen, hvarefter ransakningen företogs. Ordföranden tillsade särskildt vaktmästarne att tidninganes referenter, som genom kanslirummet lemnas tillträde till sessionssalen innanför åhörareskranket, skulle insläppas. e Vid förra rättegångstillfället hade tilltalade Lundström . begärt förhör med några vittnen. Rätten ansåg sig då icke kunna bifalla denna begäran, innan f, d. schweizeri-förestånderskan Svensson, numera hustru Habelin, som ångifvit Lundström för falsk edgång, blifvit hörd öfver den förklaring Lundström afgifvit. Hustru Habelin, som med anledning häraf blifvit kallad, kom nu tillstädes, åtföljd af sin man, bryggaren Habelin, och å kärandesidan närvar föröfrigt stadsfiskal Silfversparre, som å tjenstens vägnar åtalat Lundström för det angifna brottet. Den tilltalade inställdes från häktet, och biträddes nu, liksom förra gången, af v. häradshöfding Wendtland. Sedan protokollet från föregående rättegångsdag blifvit justeradt och lemnmadt utan anmärkning af parterna, ingaf bustru Habelin en skrift, hväri relaterades huru det tillgått, dels då hon af Lundström förhyrde schweizeri-rörelsen och 10kalen; dels då hon slufligen, sedan övänskap mellan henne och Lundström uppstått, blifvit skild derifrån. Hon vidhöll sin angifvelse mot Lundström. påstående att hon på grund af kontrakt med denne förbyat schweizeriet och rättigheteterna samt bestred helt och hållet Lundströms uppift, att hon. endast skulle varit i hans tjenst. fter träffad öfverenskommelse denr emellan, hade kontrakt i vederbörlig ordhing blifvit pe rättadt, af kontrahenterna utiderskrifvet och vittnadt, och skalle hustru Habelin årligen betala 1600 rdr tmt. Som handpenning hade hon, före kontraktets UpvgT lemrat Ländström 8 dukater, hvilka hon af Honom Tätt tillbaka; då kontraktet underskrefs och första qvartälets hyra, 400 rdr, af henne erlades. Då Habelin sedermera åtalades inför po: lisdomstolen för olaga bränvinsutskänkning; hade Lundström, enligt hvad hustru Habeling skrift innehöll; uppmanat henne att gå upp och svära på, att det icke var hon-utan Lundström sjelf, som utöfvade rörelsen; Dertill hade hon svarat nej, då Lundström skulle yttrat: att hon mycket väl kunde app och svära på den lumpna träbibeln. Härefter häde Hon ej hört något vidate om saken; utan håde Lundström gj gått den, enligt hennes påstående, falska eden. Angående hennes skiljande från törelsen, uppgr i skriften, att Lundström; åtföljd af herr nnerberg m. fl., inställt sig ä sehweizeriet den 16 Nov. förl. år, hvärest han, underhennes frånvaro, låtit uppdyrka låset till vinkontoret sämt hållit inventering. Lundström hade då sattsigi besittning af de henne tillhöriga och å sehweizeriet befintliga vator och effekter samt icke ens sedermera kunnat förmås att till henne utlemna näkra småsaker. Vid de tillfället Gå hustru Habelin yrkat på uppgörelse dem emellan, hade han. endast svarat: stäm mig!? Såsom bekant har Lundström, hvilken först inför rätten medgaf hvad som lades till last, sedermera återkallat dessa erkännanden, under påstående, att hustru Habelin varit i hans tjenst samt att det dem emellan uppgjorda kontraktet endast afsett att utgöra-en norm för det sätt, hvarpå redovisningen skulle af hustru Habelin verkställas, hvarjemte Lundström uppgifvit, att han vid kontraktets uppgörahde lemnat hustru Habelin 6 dukater i städsel. Hustru Habelin bestred alla dessa uppgifter, såsom sänningslösa. De dukater, som hon af Lundström mottagit, voro hennes egna, hvilka hon lemnat såsom handpenning samt efter affärens uppgörande återbekommit, och hade hon alldeles icke godvilligt, såsom Lundström påstått, uten tvingad: dertill genom hans förfarande lemnat ifrån sig rörelsen, I aiseende på den åf Lundström verkställda inventeringen, vidgick denne på till honom derom framställd fråga att så tillgätt, som hustru Habelin uppgifvit. Låset förvinkontoret hade, då Lundström ej erhållit nyckeln dertill; blifvit uppdyrkadt af en för ändamålet efterskickad smed i hustru Habelins frånvaro. Häradshöfding Wendtland ingaf härefter en skrift, hvari han beklagade det förhållande, som eger rum i vårt land, att personer, angifna för brott, inkastas i fängelse, beröfvade juridiskt biträde. Okunniga om lagen; blifva de härigenom ofta urståndsatta att försvara sig emot en i laen noga bevandrad åklagare, och af okunniget påtaga de sig stundom brott, till hvilka dei sjelfva verket ej äro skyldiga. Såsom motiv för den nu gjorda angifvelsen omnämndes, att denna tillkommit efter det att Lundström kräft hustru Habelin för en större fordran, hvarjemte framhölls, att genom det ifrågavarande, mellan parterna upprättade kontraktet någon öfverlåtelse af Lundströms utskänkningsrättigheter till hustru Habelin icke egt rum. Vidare åberopades det oformliga deri, att Lundström af polisdomstolen ålagts att vittna i egen gak. De som vittnen åberopade personer, nemligen skomakaren J. M. Halden, handlanden C. Th.