Till Redaktionen af Aftonbladet! Vid jemförelse med norska varors behandling i Göteborg och Stockholm kommer man till följande betraktelse. I Göteborg,som afsätter dubelt af dessa artiklar emot Stockholm, och är af naturen mera gynnadt, der lemnas åt trafikanterna sjelfve att draga försorg om sina varors behandling på det sätt de sjelfva finna bäst och lämpligast, utan något förmynderskap från stadsmyndigheternas sida. I Stockholm deremot gäller ännu den gamla skråordningen, i thy att ett af 13 man bestående Sillpackareembete? finnes monopoliseradt, med rättighet att beskatta de trafikerande med 17 öre för allt lakegods per tunna som inkommer till Stockholm vare sig sjöledes eller på Vidare betalas 9 öre per tunna i broafgift, hvarom RA a ale att säga, men slu,ligen kommer det bästa af alltsammans. Kommunen upplåter mot hyra trälador till de köpmän, som handla med norska varor, för dessas magasinerande. Dessa trälador, i hvilka trafikanten är förpligtad att upplägga sina varor, draga hög assurans, äro gamla, med otäta tak, och för öfrigt stridande emot den i lag påbjudna byggnadsordning i Stockholm. Skulle någon köpman tredskas och upplägga en fisklast i eget eller hos annan hyrdt stenhusmagasin får han vidkännas en extra afgift å 10 öre per centner i gratifikation till vägaren för fisklasten, välförståendes utom alla öfriga omkostnader bestående af annan skålpenningar, dragarepenningar, räkningsförande och mera sådant. De ifrågavarande trämagasinerna äro belägna tätt under murarne på Sverges rikes nationalmuseum och ehuru det redan under ett årtionde talats om angelägenheten af dessa eldfarliga bygg: naders borttagande tyckes öfverintendentsembetet fortfarande blunda för saken, förmodligenderföre att de anmärkningar, som nämnde-embete i detta fall borde: framställa, skulle riktas mot offentliga myndigheter. Det synes nu kunna vara på tiden, att den afift till kommunen, som här ifrågavarande varor läggas såsom bidrag till. hamnars och kajers underhäll, erlades med hägot visst belopp i ett för allt; och att sedermera det öfverlemnades åt de trafikerande sjelfve att på sätt de för lämpligast finna behandia, vårda och magasinera sina varor.