Aftonbladet – 26 februari 1867, sida 3

kor, klädda i sina provinsdrägter, passes upp. Dessa finge naturligtvis utväljas bland de simplare familjerna och alltså var Karin — så heter trasfrun — sjelfsksifven. Hade rättvisan haft sin gång skulle hon varit den främsta bland de tolf blomsterflickorna, men — hennes far var bara hattmakare, under det de andra flickornas voro köpmän, d. v. s. någonting i en småstad ganska förnämt, Hvad är en menniska som gör i hattar?, emot en som ?gör i diverse?? Alltså: Karin fick bara pasta upp vid bordet, men det var alldeles tillräckligt för att Hans M:t, som var en stor dyrkare af qvinlig skönhet, genast uppmärksammade benne och blef alldeles öfverraskad af det på en gång blyga och värdiga i hennes väsen. Stadens tolf förnämsta tärnor kunde knappt berömma gig af en fjerdedels blick, då deremot den höge herren icke ett ögonblick kunde lemna den sköna handtverkaredottren ur sigte. Han var ordentligt betagen, den ståtlige kungen, och då han sednare på aftonen några ögonblick drog sig undan för sig sjelf, hände sig att en kammarherre uppsökte Karin, som i nåder? blet befalld in till Hans M:t. Karin såg förskräckt ut. Hon kände dunkelt att förhållandet kung och undersåte här ej var tillräckligt att förklara en ung flickas samtal på tu man hand med en vacker och hög herre. Också fylldes hennes ögon med tårar och hon utbrast helt okonstladt: ?Nej, det vill jag icke, då icke mor är med.? Enfaldiga flicka!? bannade stadens styresman, som afbörde kallelsen, ?In med dig på ög cket, såvida dW8j vill att dans M:t skall säga att invånarne i denna