Aftonbladet – 26 februari 1867, sida 3

Och nu?, sade min vän, när vi utt. för oss sjelfva med våra handarbeten, ?skall du få höra trasfruns historia.? Till en början, hur tycker du hon ser ut??? Ovanligt ful — som ett torkadt päron till exempel. ?Men, ser du?, sad: min vän ochflog — Pinnan cetta päron knutit sig till frukt, var det en skön, doftande blomma, som fägnade allas blickar. Hennes föräldrar voro ringa handtverksfolk, men hederliga och gudfruktiga, som uppfostrade sina barn i tukt och ära, som det på den tiden hette, — då det ej var så många granna tal om bildningen? som i våra dagar. Flicken kunde väl vara en aderton år, när en gång tilldrog sig den märkvärdiga bändelsen att stadens äldste fingo ett bådsxap, som i länga tider lät dem förlora den smula vett de annars hade och som de så väl behöfde. Det kunogjordes dem nemligen den hugnesamma nyheten tt hans majestät konung...... ja, det är detsamme hvilken — det har fall it mig ur minnet — ämnade hedra staden med några timmars besök. Det kostade blod. Kalkoner, löns, orrar och tjädrar måste offra sisa lif för kung och fosterland, Sta: dens och ortens blomsterland sköflades utan förskoning, unga granar rycktes från sin fredliga plats i skogen och förenades itopparne till triumfbågar. Tolf hvitklädda flickor af stadens vackraste skulle kasta blommor. Stadens ende sockerbagare vore liflös om han ej åstadkomme en krokan, bvartill hittills ingen sett maken... Ah, det skulle bli en ståt! Vid middagsbordet skulle sex unga fic