Aftonbladet – 26 februari 1867, sida 3

I kommit och på hvilka det ville inleda stä; derna, hade uppgjort en finansplan me tvenne jemsides gående syftemål: den al männa förlägenhetens och den befintligt men förbisedda oredans i rikets penning verk, afhjelpande. Denna finansplan hv lade på riktiga principer, men den förkastt des till större delen, emedan — sade ma — den afsåg mindre att skyndsamt bot nationens betryck, än konsolidera banker hvarmed borde anstå till en lämpligare tid? Vägledda af det särskilda utskottets för slag och det tryck som grefve v. Schweri och oppositionen u!öfvade, fattade ständern: en serie af beslut, som på den raksste oci kortaste vägen ledde till — myntvärdets yt terligare försämring. Förgäfves varnade flere talare på riddar huset och isynnerhet friherre Wirsen och majoren Påhlman mot åtgärder, som skulle menligt inverka på bankens solidit. För gäfves yrkade de: att banken borde betrak (as som ett depositionsverk der hvar och er utan risk kunde insätta sina penningar, och .som uteslutande skulle eftersträfva att brings sina sedlar i ett fullkomligt förhållande til Jen reel fond: att statsverket ensamt borde bestrida statsutgifterna med de summor som nationen dertill anvisade: att mellan banken Toch statsverket skulle riksgåldskoatoret stå för att förvalta inoch utländska gälden, hålla kreditmyntet och allmänna fonderna i värde och befordra en nyttig men icke konstlad verkan deraf på näringarne. — Grefve v. Schwerin erkände väl att dessa åsigter förtjente uppmärksammas — framdeles, men nu fordrades åtgärdes, som verkade skyndsammare, — och så beslöto ständerna bland annat att för statens räkning skulle upptagas lån, men i den sämsta formen, — den af lån på kort uppsägning. I ett fall lyckades 1815 års ständer genom sina bemödanden att afhjelpa allmänna förlägenheten, alldeles förträffligt — nemligen att ytterligare rubba bankens svaga kredit. I följd af ständernas beslut kunde bankens sedelstock inom kort tid ökas med mer än sju och en half million rdr banko, utan visshet om någon, äfven ringa förstärkning af metalliska kassan, och utan att banken för dessa millioner ens erhöll disponibla skuldförbindelser. I sammanhang härmed beslöto ständerna åtskilliga åtgärder, synbarligen förvända, till handelns och näringarnes ändamålsenliga ordnande4 — såsom t. ex. 12 sch. Ham. burgerbanko utförseltull pr sk å jern : vidare 12 sch. Hbko utförseltu!l å 3-tums 12-alnars bräder, som exporterades med svenska helfria, men 1 R. Hoko å samma sort bräder då de exporterades med ofria fartyg; vidare förbjöds al utförsel af bräder och plank med främmande fartyg, såvida ej dessa ätven inlastade jern, i hvilket fall för hvart 15:de skE jern fick mot 1 R. Hbko tull pr tolft medtagas 6 tolfter enkla bräder, eller 3 tolfter halfeller 2 tolfter halfbotten; vidare förbjöds all införsel af hvita bomullsväfnader och all försäljning af — kokt kaffe o. s. v. -—i feÄ ve ee Fr Ibe t Fråges nu om de af särskilda utskottet 1815 föreslagna, af ständerna beslutade och derefter vidtogna åtgärder, medförde någon verklig och varaktig förbättring i den allmänna förlägenheten — så blir svaret derpå nekande. Den 9:de Augusti slutade riksdagen, då ständerna ömsesidigt komplimenterade hvarandra för Pupplyst nit?, ?utmärkt omtanka?, upphöjda fosterländska tänkeoch handliogssätt. Redan två år derefter började nationen skörda frukterna af sina representanters fåkunnighet. 1817 på hösten befunnos MalmöGöteborgsoch Göta kanal diskonter insolventa, med betydliga skulder till banken, ill publika inrättningar och till allmänheten, men också med stora fordringar hos allmänheten, bland hvilka tusentals personer kommo på obestånd. Då dessa diskonters verksamhet plötsligt olef afbruten hade de i sedlar, depositionsvevis och assignationer utelöpande mer än millioner rdr banko, hvilka samtliga från ut vaa gångbara i allmänna rörelsen lika ned bankens sedlar, med ens blefvo värdeösa och oanvändbara i rörelsen. Dessa diskonter hade för förut gifoa omsättvingslån att fordra nära 7 millioner rdr bko, om nu plötsligen skulle indrifvas. Stänlerna, som tagit diskonternas till ångar i nspråk för att dermed låta liqvidera bansens fordringar, vidtogo då den fullkomligt egstridiga åtgärden, att förbjuda i terimslirektionerna mottaga i liqvid för förfallna ån de resp. diskonternas egna sedlar, hvargenom villervallan och förlusterna än mera kades. En kris utbröt, spridande sig kring ela landet, om hvars beskaffenhet de ingen etskap ega, som nu pästå, att Sverge aldrig iemsökts af en svårare kris än den, för vilken 1867 års särskilda utskott skall föeslå botemedel. Till slut vilja vi erinra derom, att de nisstag, som 1815 års ständer begingo för tt afhjelpa den allmänna förlägenheten, rean 30 år derefter voro förgätna. Då inräffade återigen ett till upphof och beskafpnhet nära likartadt förhållande som 1815. lid 1844—45 årens riksdag ville man återven afhjelpa förlägenheten i allmänna röelsen, dels genom beslut vådliga för banen, dels genom prohibitiva handelsförfattingar, alldeles som år 1815. NORGE. Narska regervläitnanten Oanmar Tänceharoe Tr rr a DD kv DD a