Aftonbladet – 26 februari 1867, sida 2

På väggen funnos några litografier i simpla ramar och nästan osyniiga under det lager af dam, som betäckte de smutsiga glasen. Minnen och saknad, — Ni kommer ej fram om ni också vore sjelfva den lille korporalen ! — samt Efter er, sire! Se der ce ämnen som voro framställda. Kärleken och äran, lyckan och storheten här i verlden funnos sammanförda midt emot hvarandra i det plumpa kreaturs håla som bar namnet Coquillard. Det lönar visst mödan att vara vacker, älskvärd och firad eller att vinna bataljerna vid Austerlitz och Wagram, för att komma att pryda den smutsiga, jerngrå tapeten i en sådan alkov! Till höger och venster om kaminen, hvars svarta och obegagnade eldstad bar vittnesbörd om herr Coquillards naturliga värma, befunno sig två stora väggskåp. Ett fönster, försedt med dubbla gardiner, lemnede rum för tillräckligt mycken dager att upplysa detta rum, hvars utseende öfver hufvud taget var temligen bedröfligt. Coquillard hade redan någon stund hvilat behagligt utsträckt i sin länstol, då klockan slog åtta. 4För tusan ! utbrast vår man, i det han sträckte sig och derefter lifligt reste sig upp, Sklockan är redan åtta! Det går icke an att sofva bort förmiddagen.t Han ruskade på sig lik en hund som nyss fått stryk, gick bort till högra skåpet, framtog der en bränvinsbutelj, hvarur han tog sig en dugtig klunk, och smackade derpäå förnöjd med tungan mot gommen. Nu känner jag mig bättre, sade han. Jag behöfde få en sådan styrkdryck.tt Han satte derpå tillbaka buteljen på sin plats, stängde det högra skåpet och öpp