Aftonbladet – 26 februari 1867, sida 2

Utrikes korrospomdens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 21 Febr. Tack vare våra tidningars traditionella senfärdighet, hvilken förblir sig lik till och med i jernvägarnes och telegrafernas århundrade, erhöllo vi först i gär afton en nästan fullständig kännedom om utgången af valen till det nordtyska parlamentet, hvilket kommer att öppnas om söndag den 24 Februari. Ännu i detta ögonblick saknas väl omkring 32 representanter till följd af nödvändiga elfterval. Af de 297 representanter, at hvilka parlamentet bestär, äro emellertid 265 definitivt valda, och man kan temligen tydligt öfverskåda resultatet i sin helhet. För att tala rent ut, är detta ingalunda glädjande för det liberala partiet. I de gamla preussiska provinserna ha de konservativa afgjord öfvervigt, åtminstone på landsbygden, hvarest regeringsapparaten kunde operera kraftigast. Verkningarne af nriget, hvilket alstrade en konservativ sinnesstaNning, voro ännu märkbara der. De politiskt omogna massorna gåfvo efter för den af regeringens tjenstemän utöfvade påtryckningen, och Je liberala saknade nödig organisation, disciplin och endrägt. Dertill kom oklarheten i afseenue På valoperationens mening och ändamål. Reyeringen hemlighöll ända till sista stunden det författningsförslag, som skall framläggas för parlamentet, och största delen af valmännen lefde i den goda tron, att det uteslutande gällde Nordtysklands konstituerande och ett steg till Tysklands blifvande enhet, för hvilken det Konservativa regeringspartiet plötsligt tycktes ha blifvit lifvadt. Hade det varit klart för valmännen, att det var fråga om en djupt ingripande inskränkning i folkfriheten och Nordtysklands konstitutionella institutioner, skulle utgången blifvit helt annan till och med i det gamla Preussen. Det liberala partiet betraktar dock ännu icke striden förlorad. I de annekterade provinserna har ett öfvervägande antal nationelt liberala blifvit valdt. Andra äro såväl i dessa nya provinser, som i de icke preussiska förbundsstaterna partikularistiskt sinnade, och derföre räknar man på, attregeringen väl skall få stor majo.itet för sin tyska politik, men att oppositionen å sin sida skull förfoga öfver en majoritet af 10 ull 15 röster vid bekämpandet af förslagets frihetsfiendtliga stadganden. Jag afstår från att uppställa någon definitiv vallista, ty ännu ätersiå, såsom sagdt är, 32 val, och tidningarnas listor variera för hvarje dag. Men utgången i sin helhet skall sannolikt bekräfta ofvannämnda beräkning. ——