Aftonbladet – 25 februari 1867, sida 3

Kapten John Ericsson och hans wmotståndare. Till Redaktionen af Aftondladet. Ehuru det är sannolikt att de flesta, som hafva läst den polemik hvilken i Dagligt Ailehanda blifvit förd mot vår frejdade landsman kapten John Ericsson, dervid erfarit en känsla af leda och harm, och att det allmänna ogillandet redan är tändt mot det sätt på hvilket den fosterländske mannens deltagande för våra försvarsätgärder blifvit tillbakavisadt, torde det dock icke vara alldeles obefogadt att äfven några ord uttalas till hans försvar. Hade han blifvit angripen endast för den oss välvilligt erbjudna pansarkanovbåten, skulle derom icke hafva varit mycket att säga, enär enligt all erfarenhet det brådskande fördömandet sällan uraktlåter att eppträda mot hvarje py uppfinning, den mä vara liten eller stor; men då kapten Ericssons motståndare kommit derhän att föregifva honom icke förstå det ämne han afbandiat — de allmänna grunderna för ett lands försvar — samt till och med anklaga honom för ogrundade och vilseledande uppgifter? m. m., och då icke någon häremot uppträdt, så vill åtminstone insändaren, i sin ringa mån, draga ett strå ill stacken och med några ord belysa hur striden föres. Klandret mot den nya pansarbåten förljenar icke, som sagdt är, någon motsäelse, så mycket mindre som den frejdade uppfinnaren tillkännagifvit att arbetet ännu ir ofullbordadt. Men striden har vidrört ett vida vigtigare ämne än konstruktionen på en liten kanonbåt, och det är väl härvidlag kapten Ericsson mot Big uppkallat de häftiga anfallen från ett, som det synes, fördragsamt kotteriintresse. Hans förbryelse skulle då bafva varit, att han med den sjelftänkande mannens oförbehållsamhet uppmanat oss att egna våra stridskrafter hufvudsakligast ät det rörliga försvaret, samt att van varnat oss för att bygga vår säkerhet vå dyrbara sjöfästningar. Hen har gjort oss ST AR AR RR rt NLA RER ER AG ne ND 4 sn dns sc SM