Aftonbladet – 23 februari 1867, sida 4

(Insändt och betaldt.) I anledning af en hos hrr stadsfullmäk-i tige nyligen väckt motion, avgående skor-; stensfejaretaxans nedsättning, torde det tilllåtas fösta uppmärksamheten vid åtskilliga omständigheter, hvilka den värde motionären helt och hållet förbisett. Uti motionen förekommer, bland annat, att, enligt sotaretaxan af den 5 Juli 1855, afgifterna för sotning äro så höga, att den årliga kostnaden derför af ett enda medelstort hus uppgår till 60 å 70 rdr om året. Den här åberopade taxan är densamma som gafs redan 1815, endast med den skilnad, att priserna äro bestämda uti riksmynt i stället för förut uti banko. Att sotningskostvaden för ett och annat hus uppgär ärligen till 70 rdr, hör till updantagen, då deremot samma afgift för de allraflesta egendomar ej öfverstiger 15 rdr; ja, uti mångenstädes befintliga kojor utgör sotningskostnaden blott ett par rdr om året. Derjemte bör tagas i betraktande, att många våningar äro outhyrda, i följd hvaraf sotning ej derstädes verkställes, och blifver detta således en betydlig minskning iskorstensfejarnes så mycket omskrikna inkomster. Såsom nyss är nämdt, är sotaretaxan af år 1815 den ännu gällande. Besinnar man huru sedan den tiden alltiog stigit i pris, lefnadskostnad, kontribution, hyror, snart sagdt allt fördyrats, skall, i äro derom förvissade, man komma till det resultat, att skorstensfejaremästarnes inkomster lemna föga eller ringa behållning. Härtill kommer, att arbetsfolket underhålles så till kost som kläder och bostad på ett sätt, himmelsvidt skildt från det, hvarpå detsamma för flera år tillbaka behandlades, hvarom hvar och en kan sjelf förvissa sig, som vill göra sig underrättad om ifrågavarande saks verkliga beskaffenhet. Skola hufvudstadens skorstensfejaremästare ha en någorlunda oberoende lefnadsställning, bör väl rimligen icke någon nedprutning ske i deras inkomster, hvilka för närvarande ingalunda äro för höga, och kan derjemte med visshet tilläggas, att skorstensfejaremästarnes ansvarsfulla yrke är föga afundsvärdt, Dessutom, hvarför just nu framkomma med ett dylikt förslag, i en tid, då förhöjning i arvoden och löner yrkas och bifalles af nästan alla yrken och samhällsklasser? Stockholm den 22 Februari 1867.