Fördömda pojkbyting! Hvad skall jag nu göra? Jag har bestämdt ingen tur der här veekan. Förbannade karneval! Jag skulle gifva tretton francs och femtio för att se honom ad patres 1? Då han derefter kom att tänka på sin plötsliga färd utför trapporna, ändrades hans tankegång: tcHvem fan?, tänkte han, ?kan den: der lurken vara som släppte mig utför trapporna? Skulle han vara en debardör? Nej. Jag känner alla schåare vid hamnarne, och jag kan icke erinra mig att jag någonsin sett honom ens. Det är detsamma, om jag någonsin får fatt på honom, så skall: han få dyrt betala mig sitt första handtag.? Förargad öfver att blodet beständigt fortfor att rinna, utbrast han ånyo: Hvad nu, skall då aldrig den här vinkälian stanna?... Låt se! fortfor han under det han gick framåt: ?Det förekommer mig som om jag en gång förr skulle haft med den der knytnäfven stt göra... oh! ja minsann, för längesedan... men hvar? och vid hvad tid?... Må.satan vrida baleen af mig om jeg kan erinra mig det! Det måtte vara någon returhäst. Ja... så snart jag kommer i nåd igen hos herr Jules, skall han söga mig hvem det är,zhan som känner dem alla från den förste till den siste; sen skall jag passa på honom och hans räkning skall bli qvitterad.? Vi få snart veta hvem Coquillard menade med her. Jules. Svärjande och brummande lik ett vilddjur, som går oroligt fram och åter i sin bur, närmade sig Coquillard en brunn som stod i ändan af allen. Han hemtade upp vatten och började tvätta blodet och smutsen af sina kläder. Sedan denna nödvändiga toilett blifvit fullbordad så godt sig göra lät, linkade han vidare utåt gatan. (Forts. följer.)