ökte Helsingborg, der det intog en last penmål på England, har i dessa dager gått itt slutliga öde till mötes. Ångfartyget Warsaw, som från Hamburg den 15 dennes mlände till Leith, har nemligen dagen förut dd. .3 på morgonen anträffat Gibraltar på 50 N. Lat. och 39 O. Loog. i öfvergifvet ch sjunkande tillstånd. Ångfartyget, som ycktes vara i hastigt sjunkande, hade 10 ots vaiten i rummet, Besättningen hade olifvit räddad ombord äå ett fiskarefartyg rån Grimsby, hvilket uppehöll sig i närhejen af det till botten gående ångfartyget. — Eländet i London. AF den förfärliga nöd, som råder i vissa delar af London, gör pastorn i församliogen S:t Mathew i den la beryktade stadsdelen Bethnal Green följande dystra skildring i en engelsk tidning: På en yta af 400 stegs längd och omkring 200 stegs bredd äro mellan sex och sju tusen menskliga varelser tätt sammanackade i fattigdom, nöd och smuts. Innanr. sönderslagna, med trasor tillstoppade nster, mellan svarta, smutsiga, bofälliga iggar sitta magra, utsvultna män vid tunga väfstoler, och klena och sjukliga barn i den yngsta åldern ser man nedhukade öf: ver ett mödosamt arbete, Detta är hufvudqvarteret för bSpitalfields sidenmanufaktur. Dessa sidenväfvare äro afkomlingar af de hugenotter, hvilka fordom såsom landsförvista ur sitt land af drottning Elisabe fingo till bosättning åt sig anvisade slätterna omkring S:t Mary-hospitelet, hvilka då lågo utanför Loadons murar. Trakten, nu belägen midt i etttalrikt befolkadt qvarter, har ännu i dag namnet BSpitalfields (Hospitalsslätterna), och ännu i dag bära vämnda invandrares afkomlingar de bekanta namnen Vendöme, Racine, Lafontaine, Dupin, Blois, Le Be u och Montier samt äro, ehuru höljda i trasor, ännu stolta öfver sina förfäders traditioner. Af den tidens välstånd och bättre förhålländens lilla lyx återstår för traktens nuvarande invånare ingenting annat än en traditionel kärlek till fåglar och blommor, hvilka man nästan öfverallt, till och med der, hvarest eländet visar sig i sia sorgligaste skepnad, finner med omsorg skötta och vårdade, Ehuru plundring och mord och alla laster ha sin tillflyktsort i detta qvarters närmaste grannskap, har dock sidenväfvarekolonien förblifvit nästan alldeles obesmittad deraf, och prestens hjelp måste hufvudsakligen riktas mot den gränslösa fattigdom, som iåder der. En skicklig arbetare, som väfver dyrbart sammet och rika sidentyger, kan genom 12 till 16 timmars ansträngdt dagsarbete endast förtjena 12 shillings i veckan, många kunna ej komma högre än till 7 eller 8 sh. Qvin. norna sysselsätta sig med att montera isammet, siden och bomullstyg ock förtjena derigenom ungefär 4 shilliogs. Den ytterliga nöden förbindrar för det mesta föräldrarne att skicka sina barn i skolan, och de arma små varelserna sitta hemma sysselsatta med 8. k. barnarbete, förnämligast med tillverkning af stryksticksdosor, hvilka betalas med 2!(2 pence pr gross. Med denna lumpna inkomst möste äfven klistret bekostas. Berättären gjorde bekantskap med en liten 4 är gammal flicka, som på detta sätt redan ett är sjelf hade förtjeni sitt bröd. Det stac: kars barnet, som aldrig lemnat sin mörka och frånga gränd, aldrig sett fält eller gröna träd, bar redan en tidig död på sitt lilia bleka ansigte. Dödligheten bland barneu till följd af öfverbefolkving samt otillräcklig föda och beklädaad är förfärlig, Nä san ingen iamilj i församlingen bebor mer än ett rum, för hvilket han måste betala 3 då 4. shillings af den kneppa veckoinkorasten. På kolerans tid hade ingen af de tillfrisknande, som föris till sjukhusen, mer än en skjorta och många ingen. Och likväl bära dessa fattiga sitt rysliga armod utan klagan och förlita sig på sitt eget arbete.? En — Begrafning. I gårdagsnumret uppgåfvo vi, att f. d. öfverintendenten M. G. Anckarsvärds aflidna maka, född grefvinna Bonde, i förgår jordfästades i Jakobs kyrka, i stället för att det var öfversten m, m. grefve August Anckarsvärds maka, född friherrinna Bonde, som då begrofs: — Soimikroskopet, hvilket under förliden sommar här var föremål för liflig uppmärksamhet af såväl lärda som olärda, skall nu uppställas i Göteborg. . — Sockenbibliotek. I Kristianstausblaiet skrifves: Vid allmän kommunalstämma med Gumlösa socken den 3 dennes blef enhälligt beslutadt, att under trenne påföljande år skall hemmansegare eller brukare af i mantal satt jord till socken: bibliotekets derstädes förökande bidraga med 50 öre och torpare med 25 öre årligen. I samman? hang med detta beslut erbjöd sig kabinettskammarberren frih. F. Gyllenkrovk på Sinclairsholm att till sockenbiblioteket bidraga med 90 rdr att utgå under nämnde tid. — Bkiljobref hafva under åren 1864—066 af Göteborgs konsistorium utfärdats till 35 vigde och 25 trolofvade par. — Sjelfmord. I Smålandsposten skrifves från Wexiö: . Enligt ingången underrättelse har tillförord? nade postmästaren Björk i Ljungby skjutit ihjäl sig. Anledningen uppgifves hafva varit ekono: miskt obestånd. Björk hade endast sedan Juli månad förra året innehaft sitt förordnande i Ljungby och efterlemnar hustru och fyra barn, — Raäddningsväsendet för skeppsbrutna å Sverges kuster 1866. Af den berättelse härom, som af inspektören, kommendörkaptenen AN Mn Jr ha RF I KR a