Aftonbladet – 21 februari 1867, sida 2

Ni är således alldeles okunnig, ni? Ja, ch skulle jag veta någonting... Så vore det precist detsamma, fortsatte hon. Som ni säger. Nåväl. Det är då uppriktigt åtminstone. Hon tog brefvet och bröt det. Under det Pacline läste, tillät sig icke de Osynliges budbärare att göra en rörelse eller yttra ett ord. Läsningen räckte länge. Enkan bemödade sig att noggrannt inrista detta brefs innehåll i sitt minne, och läste derföre om det tre särskilda gånger. Derpå vek hon åter ihop papperet och lemnade det tillbaka åt la Cigale. Nu är det gjordt, sade hon. Är ni säker på att icke glömma någott, frågade den andre. tIcke en rad, icke ett ord.4 Kom då. cHyart?: Ut i andra rummet.4 Hvad skola vi göra der?4 Bränna upp det här papperet.f cOm ni skulle gömma det, sade enkan, utan att synas lägga den minsta vigt på sin insinuation. Huru? hvad är det ni säger? utbrast jätten bäpen, och med ett sådant uttryck af förtrytelse i dessa få ord, att la Pacline icke trodde sig böra sträcka sitt prof längre. Ni är en hederlig karl och en dugtig pojke, Cigale.4 Ja... ja... jag tycker inte om sådana der n...n... narrspelX, svarade han och började som vanligt att stamma, så snart han blef rof för den minsta sinnesrörelse. : JSag följer mina order, sade enkan. 4