Aftonbladet – 21 februari 1867, sida 1

Statsutskottet har i afgitvet memorial afstyrkt en af hr Wallenberg väckt motion angående godtgörelse till kamrarnes herrar talmän för de kostnader, de i denna egenskap få vidkännas. Såsom motiver för afetyrkandet anföres, att nu gällande riksdagsordning uttryckligen bestämmer, om och till hvad belopp arvode af statsmedel må rikedagsman tillkomma. I 12 R. 0. stadgas i detta afseende — fullföljer utskottet —, att riksdagsman i första kammaren eger ej att för denra befattning något arvode uppbära?; och i 23 af samma grundlag föreskrifves, att hvarje ledamot af andra kammaren åtnjuter af statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt arvode af ett tusen två hundra riksdaler för hvarje lagtima riksdag?. Då nu 33 rikedagsordningen uttryckligen förklarar, att talman och vice talman för hvardera kammaren skall utses bland dess ledamöter? , och det destomindre kan antagas, att de för hvardera kammaren sålunda utsedde talmän upphört att vara ledamöter af kammaren, som ingen annan i deras ställe skall till Jedamot inväljas, samt det derjemte måste anses såsom ett med riksdagsmannakallet förenadt åliggande, hvilket ingen ledamot, som dertill erhåller kallelse, må, så länge ban fortfar att vara riksdagsman, kunna, utan laga förfall, sig undandraga?, så tillstyrker utskottet afslag å motionen. I en reservation, sfgifven mot utskottets beslut, yttrar motionären: ?Det är icke rätt att anse statens embetsmän hafva skyldighet att utan en sådan godtgörelse åtaga sig talmans-uppdraget endast derför, att samma personer åtnjuta lön för annat embete. Det går icke heller an, att i hvarje särskildt fall anställa undersökning angående en talmans ekonomiska ställning och på denna grund bestämma, om någon remuneration skall honom tilläggas eller icke. Valet af talmän blefve då icke beroende deraf, huruvida den valde vore för platsen den mest passande, utan deraf, om han hade råd att med ökade uppoffringar åtaga sig en i hög grad ansträngande och ansvarsfull befattning. Man torde ock böra besinna att, då man är alltför karg vid dispositionen af statens medel för jemförelsevis små utgifter, deraf fe följa släpphändhet vid behandlingen af vida större frågor. Då härtill kommer, att herrar talmän, hvilka afstått från representantens rätt att deltaga i besluten, icke kunna anses annorlunda än såsom riksdagens främste embetsmän, synes ock deraf böra följa, att de icke dertill på köpet skola vidkännas kostnader utöfver hvad de såsom riksdagsmän i allt fall måste uppoffra. Det medgifves villigt, att kamrarnes herrar talmän icke behöfva vidkännas några så beskaffade representationskostnader, som tillförene ansetts oundvikliga för fordna riksdagars landtmarskalkar och talmän. Men det torde dock vara obestridligt, att de svårligen kunna undgå atti följd af sin befattning vara underkastade större utgifter, än om de, såsom enskilde riksdagsmän, skulle uppehålla sig å riksdagsorten. Af sådan anledning, och dä billigheten synes fordra, att de icke må underkastas annan uppoffring än den, som i allt fall åtföljer representantkallet, ehvad det utöfvas i första kammaren, utan riksdagsmannaarvode, eller i andra kammaren, med sådant arvode, får jag, — i betraktande deraf att till hvarje riksstånds talman under de sednaste riksdagarne såsom godtgörelse för ökade riksdagskostnader utgått ett beiopp af sjulimndrafemtio riksdaler i månaden, men att någon nedsättning i denna summa nu möjligen torde kunna ega rum, -— hemställa, att, såsom godtgörelse för de kostnader, kamrarnes herrar talmän under innevarande riksdag i denna deras egenskap få vidkännas, för hvar och en af dem må anvisas ett anslag i ett för allt af två tusen riksdaler riksmynt.? I denna reservation hafva hrr Wern, frih. Funck, Geijer och Selander instämt, hvarjemte hr Fähreus och grefve at Ugglas äfven entecknat sig såsom reservanter.