Blilver dem således imgen Itoda ar det skäl att de deraf skulle dö. Denna punkt i in sändarens uppsats innehöll således en lite osanning, och så fortfar han: Det skull blifva för vidlyftigt att uppräkna alla d raffinerade dödssätt, som upptänkas för at så länge som möjligt kunna stympa, me bibehållande af djurens lif. Det skulle blifv: för vidlyftigt att bit för bit granska insän darens fantasimålningar, helst som vi der uti icke finna något nytt, utan ständigt kom ma till samma resultat. Den sist citerade punkten innehåller precist detsamma som de föregående, nemligen en liten osanning. Härmed lemna vi insändarens skildringai af Pohyggligheterna? och ?skändligheterna?. Sjelf har han med säkerhet aldrig sett dem. utan har efter all sannolikhet sin städerska att tacka för den ursprungliga uppränningen till siva historier. Man kan icke säga att han varit särdeles lycklig i sin skildring, då det varit mig möjligt att vid slutet aj hvarje punkt af hans uppsats kunna sanningsenligt foga det lilla ordet Posanning, Om åter någon skulle betvifla sanningsenligheten af mina uppgifter, så är jag lycklig nog att såsom vittnen derpå kunna åberopa hela den talrika skara af unga män, som bivistat mina föreläsningar och besökt mitt laboratorium. Jag kunde härmed sluta granskniovgen af insändarens opus, men för att fullständigt lära känna arten af hans författarskap böra vi äfven höra de reflexioner, som han anställer med anledning at sina förut anförda fakta. ?Om man betänker?, säger han, att samma experimenter blifvit gjorda under loppet af cirka 1000 år och man således haft god tid på sig att under denna tid inhemta resultaterna, så är nyttan deraf för fysiologien numera ganska problematisk. Säkert är, att de på konsten att bota sjukdomar hefva intet ivflytande. Att de nu göras merendels för nöje skull är säkert, eller också, hvad som torde vara den förnämsta driffjedern, af begär att likna tyskarne, från hvilka vi numera importera allt medicinskt. Att ej vilja likna dessa, den medicinska vetenskapens och experimenternas trägna ök, anses nu hos oss för ett crimen lzesee, som aldrig kan förlåtas.? Okunnigheten och ondskan hafva slagit sig ihop för att komponera detta stycke. Ins. menar, att samma experimenter upprepas oupphörligt i 1000 år och att de derför numera ej göra fysiologien någon nytta. Han skulle då icke veta, att dessa experimenter just i sednaste tider först riktigt tagit sin början! Och skall då i alla fall en vetenskap vara färdig derför, att man arbetat på den i lumpna 1000 år? Kristendomen har dock predikats i nära 2000 år och ins. har det oaktadt på inga vilkor kunnat lära sig att praktiskt tillämpa det enkla budet: lägger bort lögnen och taler sanningen. Att fysiologiska experimenter på konsten att bota sjukdomar icke hafva något inflytande, derom är ins. Ssäker?, under det att hela den öfriga verlden är ika säker om motsatsen.. Det är visst sannt, utt de icke kunna öfva något inflytande på konsten att bota sådana sjukdomar som le, hvaraf ins. lider, men detia är ej att undra på, då dessa ex erimenter icke beatta sig med något annat än kroppen. Ins. ir äfven säker? på, att experimenterna göras endast för nöje skull. Månne för att vereda ins. nöjet att få skrifva små snygga idningsartiklar? Han är misslynt öfver, utt vi Pfrån Tyskland importera allt medicinskt?. Ar han vå en fiende till den fria sonkurrensen, är han protektionist? Nej ångt derifrån — minst af allt synes han vilja uppmuntra den inhemska medicinen. Sin aktning för den vetenskapliga forskninsen uttrycker han med den på hans egenlomliga språk så vältaliga benämningen trägna ök?, som han tillägger de tyska vetenskapsmännen. Såsom en svår förebråse mot oss betonar han starkt ett litet nu, itan att begripa att han dermed egentligen sör sig skyldig till smicker. Ty om någon iu ställer den tyska medicinen högst, så vevisar det blott, såsom hela verlden vet, tt han följer med sin tid. Då man nu emellertid vetX, fortfar ins., hvilket dåligt moraliskt inflytande grymeten, äfven mot djuren, utöfvade, hafva på ungdom, så tyckes det vara en oafvisig nödvändighet att dessa försvinna från åra lärosalar, der de först på sista åren, ill skam nog för vär stigande hyfsning, upnit inträde.? Att ins. vill från en lärosal, som han alrig besökt, bortskaffa alla experimenter, let är tydligt; men att dessa experimenter fvat ett dåligt moraliskt inflytande på unglomen, är icke lika tydligt, Har då moraiteten hos medicine studiosi försämrats på e sednare åren? Fråga hvilken hederlig Jpsalabo som helst och han skall på ögonlicket svara ett bestämdt ?nej! Häraf rager jag den misstanken, att ins. i en sak arit konseqvent allt intill ändan och att fven den sista raden i hans opus, sjelfva nderskriften: CUpsala i Februari?, är en sanning. Vore det icke så, så hade han i stället ör att skrifva i tidningen, kunnat vända ig direkt till mig för att erbålla de uppysningar, som han så väl behöft. an ade då sluppit att inför allmänheten uppära den aga för sin klåfingrighet, som jag . u måst gifva honom. Men det är sannt, et gör honom ingenting — han har ju inet namn — och skall heller aldrig få nåot. Jag är nu glad aft få lemna bestyret med enne ins., Som till på köpet tvingat mig 1 i en tonart, som jag, noga räknadt, icke illar, men som jag hoppas att läsaren skell rsäkta mig då han tager omständigheierua betraktande. Men saken har nog äfven in allvarsamma sida och ingen rök är all. eles utan eld. Bakom de nyss vidrörda untasibilderna ligger ea sanning, som jeg ske vill förneka, den nemligen, att jag så äl som andra fysiologer använder och, tyärr! måste använda vivisektioner såsom ett redel vid den fysiologiska forskningen och ndervisningen. Jag säger tyvärr, ty ingen renniska med oförvilladt omdöme lärer väl ndä på fullt allvar tro att fysiologerna utjra sina vivisektioner blott för nöjet att få visshandla eller för något annat än för venskapens och mensklighetens ekull. Låtom ss vara billiga och rättvisa! År det icke röjligt, att fysiologen kan ega menskliga