Aftonbladet – 19 februari 1867, sida 3

TV RN OG DER Pe SEGIGI RA, -VILGMIEMNR Mon rolinska institutet och hvarom vi förut åtskilliga de gånger berättat, var i går åter inställd från häkNn. tet till förhör i poliskammaren. Ehuru alla om ilständigheter gifva vid handen, att hon hitrest ra till Stokkholm för att här föda barnet och på ett eller annat sätt sedermera bli det qvitt, en18I dera genom att pracka det på andra, hvilket hon ns tydligen haft för afsigt att göra, eller ock att, 0-1i fall sådant icke skulle lyckas, taga det afdaga, fortfor hon dock i början med sitt nekande såväl till det ena som det andra, men erkände slutligex, dock utan synbar ånger, att hon lade ifrån slsig barnet med vilja att det skulle omkomma, ej hvarjemte hor ville göra troligt, att tanken derpå rI ögonbliekligt run:2it upp hos henne. Muraregen, sällen Alexander Hulunan och hans hustru, hos ud hviika ogifta Johansson så välvilligt blef upptagen, voro inkallade till förhöret, och berättade 0; de, mannen särdeles omständligt, om hennes vi7, Istande hos dem, deraf framgick att makarne 1Hultman visat sig synnerligen menniskovänliga et joch ömma emot den för dem alldeles främmande tt )qvinnan och hennes lilla nyfödda barn. Mamn,f)nen Hultman hade bland annat utan knot följt henne en hel dag fram och tillbaka på Söder, Il4å hon föregaf sig söka sina der boende bed kanta, och hustru Hultman bonade med mycken t. lomsorg om barnet, då Johansson på lördags e. nim. aflägsnade sig med detsamma samt gaf det, som inhöljdes i tvenne sjalar, förutom andra småkläder, en broderad och spetskantad tyllI mössa på hufvudet. Såsom ett yvterligare prof i på Johanssons hjertlöshet må nämnas att hon, li då hon nedlade barnet i snön, till och med beröfvade detsamma den tunna mössan. På söne) dagsmorgonen bade Johansson åter kommit till Hultmans efter en qvarglömd sjal, och då synts I glad samt, på fråga efter barnet, hvilket om I nätterna varit något pjunkigt, svarat att det nu fått ro. Hultmans, som sf Johansson blott 2 I erhållit 4 rår för deras besvär och kostnad unt)der de åtta dagarne hon och barnet voro hos fdem, tillerkändes 10 rdr, och skulle dessutom t öfverkonstapeln Bergsköld, hvilken så raskt kom den okända och hastigt försvunna qvinnan på spären erhålla belöning. Målet uppsköts ännu en gång för hörande af den barnmorska, som förlöste Johansson, emedan hon åt Johansson skrifvit ett bref till dennas förmenta man, inspektor Hagberg på Wexiö och Röddiksberg. — Våld mo! exekutionsbetjent. I det förut refererade målet mellan f. d. exekutionsbetjenten A. M. Carlsson, tilltalad derför att han vid ett tillfälle, då han af exekutionsbetjenter, stadda i tjensteutöfning, besöktes, våldfört sig å en af dessa, har rådhusrätten afkunnat utslag, hvarigenom Carlsson dömdes att undergå 2 månaders I fängelse samt ersätta kärandens, exekutiomsbetjenten Lenholms, rättegångskostnader med 20 rår rmt. — Örebro den 13 Febr. Nitrodlycerinförgiftning. Rörande det förut omnämnda supandet af nitroglycerin vid Håkansboda-grufvan i Ramsbergs socken den 18 sistl. Dec., hvaraf 3 män och 2 vinnor inom några få timmar afledo, ransakades vid Lindes och Ramsbergs bergslagers häradsrätt nästlidne lördag. Provincialläkaren Eng ströms intyg, på grund af medikolegal undersökning, angaf, att förtärandet af nitroglycerin verkligen vållat döden hos alla fem personerna. En mängd afhörda vittnen nu och vid föregående undersökning hafva egentligen icke haft annat att upplysa, än huru det gick till, då suparne utdelades, samt öfriga omständigheter näst före och efter sjelfva tilldragelsen, äfvensom att den för utdelandet af nitroglycerinen tilltalade Petter Persson Moss vid tillfället i fråga varit drucken, oregerlig och i högsta måtto öfverdådig, hvarpå säsom exempel bland annat anförts, att han på en lina firade sig ned i en grufva, och, fastän linan icke räckte till botten på 8 eller 9 alnar när, släppte sig handlöst ned i det sönderskjutna berget, hvarvid han, besynnerligt nog, hvarken allvarsamt skadade eller ens stötte sig. Petter Persson Moss förnekade nu vid ransakningen all hågkomst och vetskap om utdelandet af nitroglycerin i stället för bränvin och förklarade sig ieke minnas det ringaste af hvad som dervid tilldrog sig, och ej heller att han, såsom förut nämndes, praktiserade sig ned i grufvan. — Vittnesmålen antyda ieke heller, att han stått i någon ovänskap till de personer, som han sålunda trakterade, utan hade flera andra personer begärt att få en sup af honom, hvilket han aflo; si . Det blir intressant att finna af blifvande ransakningar, huruvida det kan utrönas, om Moss haft kännedom om nitroglycerinoljans skadlighet, äfvensom huruvida hans uppsåt varit svårare, än att på detta sätt lättsinnigt skämta. Emellertid vore det högst önskligt, om allmännare uppmärksamhet fästades vid denna nu timade olyckshändelse, så att något göres för att förekomma dylika och flerahanda olyckligare tilldragelser, som kunna blifva följder af nitroglycerinens ovarsamma behandling och af bristande kännedom om dess verkningar, äynnerligast som den numera begagnas nästan allmänt vid grufvorna i bergslagen och handteras af personer, hvilka i allmänhet äro föga noggranna uti att handhafva så farliga medel, som detta. (NERIKES ALLEH.) — Mordbrandsanläggning. Wisby stad varnyligen utsatt för en stor fara, som dock i tid hann afvärjas. En djerf mordbrandsanläggning blef upptäckt och Gotlands tidning skrifver om saken följande: Om denna ruskiga sak hölls polisransakning lördagen den 9. De upplysningar som erhöllos gåfvo vid banden att dådet verkligen varit å bane, men några bestämdare uppgifter, som kunnat fälla den eller de uslingar som af snöd vinning, eller hämndlystnad, haft för afsigt att utsätta vår stad för det härjande elementet, ha ej af detta förhör kunnat vinnas. De som ?för upplysningars vinnande förhördes voro: f. d. kapten L. Gardell, bryggaren Carlsson med hustru, 2 hos honom tjenande pigor, arbetskarlen Eneqvist, t. f. stadsgevaldigern Haligren och kommissarien Unerus, hvilka båda sistnämnde varit närvarande då tillställningarne för det tillämnade brottet af polismyndigheterna undersöktes. Eneqvist, den egentlige angifvaren, påstod att Carlson varit anstiftaren och upphofvet till dådet, hvilket af denne på det bestämdaste förnekades. — Carlsson, som gått till sängs kl. 8, hade af polisen blifvit väckt kl. half 10 och hade sig ej det ringaste bekant om saken — blef mycket förbluffad då han fick se alla de brännbara ämnen som dels i boningsrummen och dels i uthus voro sammanförda — var öfvertygad om att angifvaren varit anläggaren. Tjensteflickorna hade al:s ingen kunskap om saken. Kapten Gardell hade sig ej någonting bekant; trodde dock att någon anläggning var påtänkt, hvarföre han af försigtighet flyttat ut sina tillhörigheter, isynnerhet som han i alla fall skulle återflytta till sin landtegendom. Hufvudsaken af anläggningen var att taket i vedboden var genombrutet och halm från en derofvan liggande höskulle neddragen genom öppningen; i ett af boningsrummen var ved och gamla halmadrasser instufvade, i ett annat tjärvedsstickor, tändstickor och andra brännbara ämnen sammanförda. Med ett ord, allt tillkännagaf att dådet var allvarligt menadt och vi kunna sannerligen prisa försynen och polischefens, borgmästaren Matthiesens, beslutsamhet att hellre förekomma än att för brottslingens gripande låta eldsvådan komma ill utbrott, för att en stor del af vår stad finnes ill; ty med den starka sydliga vind som då blåste och våra allt annat än goda släckningsappaater, hade olyckan kunnat blifva oberäknelig. Åtminstone är det vår öfvertygelse att hade ellen kommit till utbrott, hade också släckningen rarit fullkomligt omöjlig. LANDSORTS-NYHETER. Norrköping den 12 Febr. En sällsynt högidlighet egde härstädes rum förl. torsdag, då andl. L. P. Ekedahl nämnde dag blef å rädhuet tilldelad städernas allmänna brandstodsbolags ottan I old för Kfnar trottindnign fret on BEA