Aftonbladet – 19 februari 1867, sida 2

cHura ! Du går, och likväl står du qvar här 24 Jag kan inte begifva mig på väg utan barlast och sjökort. Du talar som en matrost, sade la Pacline. Eller som en soldat, inföll la Cigale, som icke fann något särdeles gejömanslikt i mäster Mouchettes barlast. Nå, går du ell:r går du icke?4 Först och främst, hedervärde tamburmajor på Stora Oceanen, Atlantiska hafvet och alla kända eller okända haf, är deticke till er jag har den äran att adressera mig.4 ctTill hvem då? Till den här vördnadsvärda personen, svarade Mouchette med en blinkning åt la Pacline. 4Så Jänge hon icke inser att hon brustit i sina pligter såsom moder och huson kommer jag icke att röra mig ur fläcen. Åt fanders med bytingen och hans dum heter! Då du inte vill gå ned, eå skall jag göra det och sätta in kärran uten både pukor och trumpeter.ft tStavna! Ia Cigale!4 ropade la Pacline och hejdade kolossen, som redan var till hälften utanför dörren. Jag vet hvad som fattas honom. Kom hit, pojkbyting!4 Mouchette tog två steg framåt, och räckte fram högra kinden sägande: Kyss på kind... höger! höger! Väckerskan lydde. Byt om kind... venster! venster!4 kommenderade Mouchette. La Pacline gaf honom ett litet lätt slag. tTack, mamma! skrek gossen och tog ett skutt tvärt öfver kammaren, Snihar gjort a pligt, nu återstår för mig att uppfylla min! Inom et ögonblick, med ett par tog .skoll kärran vara insatt, och så är jag tillbaka. (Forts.)