Aftonbladet – 16 februari 1867, sida 2

STOCEHOLM den 16 Febr. Vi ha i dag att från riksdagsförhandlipgarne inregistrera ett beslut, som skall i landet väcka ett smärtsamt intryck, så mycket smärtsammare I elt säkert, som det mäste vara oväntadt från en representation, så sammansatt som den nuvarande. Det obetydliga steg framåt på fördragsamhetens bana, som vår lagstiftning kunnat taga genom det förslag till förändring af 28 regeringsformen, hvsrigenom fremmande trosbekännare skulle erhålla tillträde till flere befattningar, har fallit genom första kammarens med 58 röster mot 43 beslutade afslag. Lika sorgligt, som detta resultat var, lika glädjande för utsigterna för frågans framtida lyckliga lösning är emellertid att kunna omförmäla, att andra kammaren så godt som enhälligt, d. v. s. mot en enda röst, bifallit förslaget. Detta bifall, som motarbetades endast af Liss Olof Larsson från Kopparbergs län, utgör det bästa och kraftigaste svar på det ordande, som man fick höra. från första kammarens korsprydda talare derom, att svenska folket, att allmogen skulle. finna sina religiösa känslor sårade genom det ifrågavarande lagförslagets antagande. Det eko från de fordna presteståndsdebatter.a, som man fick förnimma i dessa yttranden, torde likväl, vi drista antaga det, icke ha varit det som i första kammaren bestämde utgången. Det var väl snarare en stel formalism, som tog anstöt deraf att det er AR kunde visas, att den föreslagna grundlagsbestämmelsen medgaf fremmande trosbekännares utnämning äfven till åtskilliga sådana befattningar, som kunna anses stå i något samband med de kyrkliga förhållandena, och som det derför vore oriktigt att åt dem anförtro. Förslagets försvarare, hrr Rydin, Wern och grefve af Ugglas framhöllo visserligen orimheten af det antagande, att lagen skulle kunna tillämpas på ett sådant mot sundt förnuft stridande sätt; men dessa formella betänkligheter, ifrigt framhållna af biskoparne Björck och Beckman samt d:r Landren samt understödda äfven af frih. af gglas och hr Nordström lära väl varit de som afgjorde förslagets öde; ty så illa kunna vi icke tänka om en majoritet inom första kammaren, att den skulle ha velat, med biskop Björek, bibehålla en lätt tryckning? å de mosaiske trosbekännarne, i den käreksfulla afsigten att derigenom å dem använda den ?tuktan?, genom hvilken den fromme talaren förmenade det vara Guds afsigt att lära dem uppfatta den rätta kristliga sanningen?. Men äfven om den majoritet, som nu voterade omkull förslaget, icke leddes af den krassa intolerans som uppenbarade tig i Göteborgsbiskopens an-: förande, så blir det i alla fall att beklaga, att den första gången den. nya representationen uppkallades att yttra sig i en stor humavitetsfråga, finna en majoritet, om än svag, som stod färdig med ett afslag. I andra kammaren höjde sig blott en enda stämma emot förslaget, nemligen hr Liss Olof Larsson; deremot uppträdde för detsamma hrr Ribbing, De Mart, Gumeelius, Dahm, Ahlgren, Hedlund, Anders Eriksson, Uhr, Leffler, Per Nilsson, i Espö och Nils Larsson. Förslaget blef der utan votering bifallet. En annan grundlagsändringsfråga, nemligen det hvilande förslaget till en sådan förändring i regeringsformen, att konungen ej utan riksdagens samtycke må kunna bli regerande furste af utländsk stat, har äfven genom första kammarens beslut förfallit. Justitiestatsministern frih. De Geer uppträdde: här och erinrade derom, att ett ständernas heslut i denna syftning vid 1862 års riksdag icke erhållit K. M:ts sanktion samt att de hufvudsakligen unionella skäl, som föranledt denna sanktionsvägran qvarstodo oförändrade, äfvensom at dylika bestämmelser borde vara gemensamma för de båda förenade rikena och ha ein plats i riksakten. Förslaget blef af första kammaren utan votering förkastadt. I andra kammaren uppträdde rörande denna sak en annan ledamot af konseljen, statsrådet Ehrenheim, och yttrade sig emot förslaget, som framkallade en diskussion, under hvilken hrr Hierta, Lindström, Ola Jönsson, Siljeström, Rosenberg och Östman yttrade sig för, men friherre. Ahlströmer, hrr Otterström och Björck emot. förslagets antagande. Denna grundlagsändring blef emellertid af kammaren utan votering bifallen. En mindre förändring. i tryckfrihetsförordningen, som går ut derpå att det nuvarande förbudet mot att till tryckning utbe: komma protokoller i ministeriella ärenden och kommand -mål, statsrådsprotokoller m. m. förändras till ett förbud mot att fordra sådana handlingar till tryckning före femtio år efter handlingens datum, blef af båda kamrarne godkänd: och utgör sålunda den enda grundlagsreform, som eger rum under hela denna legislaturperiod, alldenstund nya förslag till öre say icke kunna till ändtligt afgörande företagas förr än vid 1870 års riksdag. Ett fjerde grundlagsändringsförslag, nemligen om uteslutning från 60 R. F.afordet accis-medlen, och utbyte af orden: Charte Sigillate-afgiften, Husbehofsbränningsmedlen emot orden Stämpelpappersafgiften, Bränvinsbränningsafgiften, strandade i första kammaren på betänkligheter mot borttaganaf ordet accis. De såsom prejudikater vigtiga frågorna rörande hvilket utskott, som bör behandla motionerna om hemmansklyfningen, skiftesstadgan och kommunallagarne har för öfrigt upptagit båda kamrarnes tid; Motionerna om hemmansklyfningen äro redan genon bäda kamrarnes beslut återförvisade. till. lagutskottet. Första kammaren har fattat enahanda beslut äfven med hänseende till:-motionerna om skiftesstadgan och kommunallagarne, i hvilka ämnen andra kammaren bealntsr föret i afton. De sälunda fattade be