Aftonbladet – 16 februari 1867, sida 2

LITTERATURTIDNING. nachåll: En profet i nutiden: Th Parkers samlade skrifter. — Öhman, Riddar Herburt och jungfru Hilde. — Carlen, Kommentar öfver strafflagen: — Minnen af J. 0. Wallin och E Tegaer. — Nyblom, Svensk Lilteraturtidskrift. — Courcelle-Seneuil, Kort framställnin: af politiska ekonomien. — Sverges försvarsväsen, ordnast på grundsatsen afallmän värnepligt. — Diverse. — 1! aaska och norska nyheter, — Litteraturoch konsta ser från utlandet. En profet i nutiicnm THEODOR PARKERS sami.de skrifter. Öf versättning af Victor Pfeiti. örsta och andra delen. Upsala, Esaias kdqvist 1866. O, ljufva lott Att lefva, blott För hvad msn skönast b Jat Alt offer bli, Men vissna i Det ljus man förebidat! 4 Runeberg. Vid en af stadsportarne i Florens ligger i en naturskön omgifnving en liten protestantisk kyrkogård. Bland de anspråkslösa grafplatserna derstädes ådrager sig isynnerhet en, belägen ungefär i midtea af kyrkogården, den resandes uppmärksamhet. Ett väldigt amerikanskt furuträd beskuggar en hvit marmorhäll, på hvilken läses följande enkla inskrift: Theodor Parker, född i Lexington, Massachusetts, Förenta BStaterna, den 24 Aug. 1810; död i Florens, den 10 Maj 1860. Der hvilar i den gamla verldens jord stoftet af en af den nya verldens ädlaste söner, en af dessa det menskliga kulturlifvets heroer, som endast med länga mellanskof uppiräda inom historien, men som hvarje gång de der visa sig gifva åt utvecklingen en ny impuls, kraftigare, oemotståndligare än hvad seklers arbete före dem mäktat ästadkomma. Ej alltid lyckas dessa de nya ideernas målsmän att redan under sin lifstid eröfra åt sin sak en fullständig seger. Misskända, förföljda, hetsede till döds, då de modigt vägat höja en varnande röst bland den yrande mängden på verldsmarknaden, blir deras lefnad merendkls en nästan oafbruten kamp på lif och död mot den lågsinnade materialismen, som ej vill bli störd i sitt tikande efter. de jordiska njutningarne, och mot de tråcgbröstade fördomarne, som ej vilja lära sig inee att utvecklingens allmänna lag gäller äfven inom det religiösa området. Men när en gång dessa afskydda, men hörda predikanter? (såsom Colani uttrycker sig) slungat sina sista straffdomar mot den tidsriktning, som på mångfeldigt sätt förleder till affall från idealet, nör motståndarne fröjdas vid deras nyss igenfyllda graf, menande sig nu hafva spelet vunnet — då först börjar ofta nog de bortgångnes arbete att bära sina rikasie frukter. t Så har det äfven gått med det verk, åt hvars fullbordande Theodor Parker med lågande nit, med aldrig tröttande ihärdighet egnade sin manliga själs bästa krafter. Under hela sin lefnad hade han riktat sina ansträngningar på ett och samma mål och detta var: slafveriets utrotande, men slafveriet fattadt i dess vidsträcktaste mening, ej blott sågom amerikansk samhällsinstitution, utan lika mycket såsom den andliga träldom, hvari representanterna af ett förstenadt åskådningssätt i religionens frågor vilja tör alltid hålla fånget det efter upplysning och bildning törstande slägtet. 1 långa åratal kämpade han med stigande stridslycka; i katedern, på predikstolen, i det enskilda umgänget, i sin omfattande skriftställareverksamhet, öfverallt lade han sma grundsatser oförskräckt i dagen, och förföljelserna, korsfästropen förmådde ej nedtysta denna stämma, som med ljungande vältalighet brännmärkte det osanna, hopkrympia, jesuitiska i så många af tidens sociala och kyrkliga förhållanden. Han var ej en af dem, som hylla den egendomliga läran, att man under vissa förhållanden bör ackommodera sig efter det gängse föreställningssättet?. Ve den man4, utrop:r han i en af sina predikningar, ?som går in på att tänka ett i sitt arbetsrum och yttra ett annat på ein prediksstol! Gud må döma Honom i sin nåd, icke menniskan i sin vrede; men öfver hans studerkammare och öfver hans predikstol må skrifvas: tomhet; på hans prestrock, på hans panna och hana högra hand: bedrägeri, bedrägeri ! Men då han omsider kroppsligen dukade under för så rastlösa mödor, derföre att han?, såsom en af hans minnestalare säger, ensam åtog sig trenne menniskors arbetet, då hade han en deg under feberyrseln på sitt sjukläger i Florens, dit han på läkarnes tillstyrkan rest för att i ett mildare klimat söka återvinna sin brutna helsa, en vision, som kan sägas vara betydelsefull. Han tyckte sig se sig sjelf i dubbel gestalt, Det tinnes nu?, hviskade han til sina närmaste, tvenne Theodor Parker: den ene dör här i Itslien, men den andre har jag lemnat qvar i Amerika. Han skall lefva och fuliborda mitt verk !? Den döendes aning har gått i fullbordan. Sitt egertliga jag, sitt andliga inflytande, det hade hen lemnat efter sigi det land, som varit skådeplatsen för hans reformatoriska verksamhet, cch derifrån har det na börjat sprida sina mäktiga verkningar äfven till vår verldsdel. Väl hade Parker redan under sin lefnad kring sig samlat talrika skaror af beundrare och lärjungar, men det är dock först efter hans död man kan skönja den fulla vidden af hans inflytande. Öfverallt inom de länder i Europa, der det religiösa framå:skridandet kämpar sin segervissa kamp mot stillaståendets och bokstafstrons förfäktare, der är äfven Parkers namn allmänt kändt och älskadt. 1 Eng. land, Frankrike, Tyskland, Schweiz och Holland läsas hans arbeten i de vidsträcktaste kretsar och utgör hans verksamhet föremål för diskussion i den frisingade pressens organer. Afven i vårt fädernesland, der under de istförflutna åren intresset för de religiösa rågorna tyckes hefva vaknat till nytt lif, vörjar den väldige predikarens väckelserop tt tillviona sig en allmännare uppmärkamhet. Redan för omkring fem år sedan, itkom på den såsom förläggare af värdes ulla arbeten välkände hr Axel Hellstens örlag ett af Parkers hufvudarbeten: En fhandling om religionen, hvilket sedermera fterföljdes af: Tio predikningar om religiosieten samt af: Teism, Ateism och kyrklig geologi. För närvarande är under utgifnin å hr Ksaias Edqvists förlag en fullständig vensk upplaga af Parkers samlade skrifter,