Aftonbladet – 16 februari 1867, sida 2

— Försäkringsbolaget Skandia. Afen, utaf bolagets öfverläkare professorn m. m. Malmsten, utgifven kort öfversist af bolaget Skavdias lifförsäkringsrörelse? under tio-årsperioden till och med 1865, inhemtas, att bolaget under samma tid meddelat Nifförs säkring åt 3573 personer, af hvilka 141 ar lidit och. ådragit bolaget i erfätining det betydliga beloppet af 960,914 rdr 53 öre, och att vid 1865 års slut qvarstodo försäkrade 1954 personer med ett belopp af 12,531,002 rdr. — Medeltalet utbetald ersättning för hvarje lif utgjorde således omkring 6800 rdr och a qvarstående försäkringar 6410 rdr. Af de inträffade dödsfallen utgjorde de af lungsot högsta antalet, eller 22, hvarefter komma nervfeber och lunginflammation med 15 af hvartdera. Af vådadöd förekomma ej mindre än 9 och af sjelfmord 6 fall; men af kolera endast 4. I öfversigtens början yttras följande: Ett fa svenskt ordspråk lyder: ?Iogen är ättre än den, som är död, och ingen är sämre än den, som skall gifta sig. Med lika godt skälkan man säga: ingen är bättre, än den, som söker lifförsäkring, och ingen är sämre än den, som söker pension. Hvarje erfaren läkare skall säkert instämma häruti, äfven utan förutsättning att personen i fråga har afsigt att berg I allmänhet synes man ännu i vårt lan pe ett under ligt och oredigt begrepp om lifförsäkringsiorättningar. Så i hög grad välgörande dessa inrättningar äro, hvarom så mycket redan är skrifvet, att jag derom ej behöf. ver vidare orda, så äro de dock — trots deras för allmänheten välgörande verksamhet, icke att anse såsom barmhertighetsin rättningar. Hvad allmänheten har svårt att fatta är att lifförsäkring är en affär, grundad på ömsesidig pröfning, alltid förutsättande ärlighet och uppriktighet. Likasom en köpare ej eger att blifva stött öfver att säljaren sjelf bestämmer priset på sina varor, och ej lemnar dem till lägre, och en säljare ej bör finna sig förnärmad, om köparen ej vill betala det pris som fordras — — något som dagligdags sker — så må ingen anse sig hafva lidit orätt om, efter pröf ning, ett lifförsäkringsbolag afslår hans ansökning om lifförsäkring, eller beviljar den endast mot förhöjda premier, Det är a båda sidor en frivillig affär, icke tvång?. Ett lifförsäkringsbolag, som, vare sig af lättsinne eller bristande uppmärksamhet, an tager till försäkring dåliga lif, skadar icke bott sig sjelft, utan handlar äfven föga samvetsgrannt mot de personer, som redan äro i detsamma assurerade; ty slutet blir lätteligen, då affären sålunda skötes, att bolaget blir insolvent. Sådana exempel saknas ej, isynnerhet i England.? Genom en vid öfversigten fogad tabell in