F et, afseende verkets förläggande i Ostanfors, ade tre af komiterade, nemligan hrr Karlson, Ek och Falk, ansett, att olägenheterna af jerkstädernas förläggande i Östanfors vore för taden så stora att de på intet vilkor kunde förorda örslaget i denna del; deremot hade hrr Sundell och Holmberg varit af skiljaktig mening och för verkstädernas inrättande i hämnda stadsdel, på det sätt som af hr Steffanson pcojekterats, upp: ställt vissa vilkor. Stadsfullmäktige godkände, efter votering, som utföll med 12 röster mot 11, det tredje alternativet sådant det af hrr Sundell och Holmberg blifvit föreslaget. Samtliga komitrade hade tillstyrkt, att äfven om åt kemiska fabriken gifves huru aflägset läge som helst, staden på förkand borde frikalla sig från, men deremot ålägga bergslaget ensamt det ansvar och den ersättning, som de från fabriken titströms mande, skadegörande gasarter och derifrån komimande lösningar kunna hafva till påföljd. Denna punkt gödkändes. På samma gång beslut derom fattades, att dessa förslag ekulle anses såsom fullmäktiges ultimatum. bestämdes äfven att stadsfullmäktige skulle i den skrifvelse, som i ämnet komme att till bergslaget aflåtas, dels infordra bestämdt svar före den 1 nästkommande Nov. och dels uttala den önskan, att bergslaget måtte i god tid underrätta sta.tsfullmäktige när de resp. byggnaderna skola påbörjas. — Ett fenomen af ganska säregen) skön och imponerande beskaffenhet visade sig i Wadstena i söndags afton kl. omkring 8. Stadens tidning skrifver derom följande: På den östra och för tillfället fullkomligt klara delen af himmelen, ungefär midtemellan horisonten och zenith framträdde plötsligt en ljus, cirkelrund kropp, af nästan samma färg som månen, men, som det kunde tyckas, 4 å 5 gånger större än denne, då han befann sig på samma höjd af firmamentet. Efter ett par minuter öppnade sig den k!art lysande skifvan, delande sig i två hälfter, mellan hvilka nu framstrålade en stjerna af bländande glans och så stor, att den med sina radiers slutpunkter intog samma rum som skifvan, hvilken likasom utgjorde kapseln eller skalet till denna glänsande kärna. Dennas sken framsköt med elektrisk snabbhet och styrka som blixten, men det var icke 1ödaktigt som denna, utan mycket ljusare. Efter ytterligare ett par minuter sammanslöt sig skifvan omkring stjernan, hvarefter båda ögonblickligt försvunno för den beundrande åskådaren, hvarken uppåt eller nedåt, utan på den punkt, der de visat sig. ER — Till Westmanlands läns tidning skrifver en korrespondent från Stockholm: Riksdagen har väl ej varat mer än tre veckor, men likväl börjar dess fysionomi allt mer att bestämma sig. Främst af alla frågor och mäktigt ingripande i de öfriga står den om landets finatsiella ställnihg, som af representanterna från de flesta delar af landet skildras i de mörkaste färer. Regeringen har sjelf erkänt detta förhålande och uppmanat till sparsamhet, men väl aktat sig att dervid föregå med godt exempel. Den synes betrakta ord. statsregleringen som ett noli me tangere, utan att betänka, att en stat lika väl som den enskilde måste rätta mun efter matsäcken? och minska sina utgifter i förhållande till inkomsterna. Jordbrukaren dignar redan under ständigt ökade skatter, men likväl fordrar regeringen förhöjning i såväl den direkta som indirekta beskattningen. Vapen måste vi hafva, men hvar tsga pengar dertill? Mycket annat begäres som vanligt, men man bör hoppas att blott det ytterst nödvändiga beviljas. a. 1 hvad mån kunna jernvägarne anses höra till sistnämnda kategori? Att döma af de talrika motionerna om ytterligare stambanor och statslån till privata banor, synes samma åseigt gjort sig gällande här som i den öfriga civiliserade verl: den, att ingen handel och industri kan bestå utan oafbruten tillgång till verldsmarknaden, och att detta i hög grad gäller för ett land som vå.t, der en långväga råvarulrakt till exporteller förädlingsort förlamar kapitalistens och arbetarens förenade ansträngningar. Vi hafva med stor uppoffring byggt omkring 110 mil stambanor; men dessa äro nästan uteslutande politiska och strategiska samt hafva blott varit till föga gagn för en af landets modernäringar, jordbruket, medan de 2:ne öfriga, bergsoch skogshandteringen, deraf varit nästan orörda. Dessa äro hufvudsakligen attbetrakta såsom importbanor och hafva derföre hittills framkallat en ensidig utveckling, som i viss I grad bidragit till Jandets nuvarande bekymmersamma ställning. De äro stambanor; men stammen har ännu ej skjutit sina kraftigaste grenar inåt våra vidsträckta skogar och outtömliga grufvor. Först när detta skett, kan man begära, att den inhemska industrien skall blomstra, samt gifva rika frukter af välstånd och -intellektuelt framåtskridande; det är i sanning märkligt att se, T huru föga våra statsbanor ännu bidragit att höja vår redan varande industri, långt mindre framkalla någon ny. För att skaffa vapen fordras penningar och Iskall man bygga jernvägar, fordras ännu mera pengar. Men hvarest taga bröd i öknen, helst då utsigterna för den närmaste framtiden icke I lofva att ljusna? Vår sjöfart går under, vårt bergsbruk etår stilla, våra åtkomliga skogar fällas vida öfver tillväxten och säljas till vrakpris, för att i någon mån motsvara importen. Våra jordbrukare hafva ej som förr rika bergslager till kunder och utsända derför sitt obetydliga öfverskott såsom lämplig bottenlast för de fartyg, hvilka i tusental till. främmande land öfverföra vår arbetsföra befolkning. Det är egentligen denna sistnämnda export, som på de sista åren tillväxt på ett för fosterlandsvännen oroväckande sätt, och man beräknar att under förlidet år utvandringen slukat omkring 30,000 menniskor från vårt redan folkfattiga land. Man har sökt stämpla denna emigration såsom ett bevis på tilltagande lättsinne och minskad fosterlandskärlek; men derpi behöfver blott svaras, att flertalet utvandrare kommer från Westmaånlands och Wermlands bergslager samt från Dalarne, just från trakter, der kärleken ti.l fosterbygden är mer utvecklad än inom vågon annan del af Sverge. Föröfrigt inskränker sig denna utvandring ingalunda till kroppsarbetet, ty enligt uppgift från Chalmerska institutet i Göteborg, hafva under sednare åren omkring hälften af dess utgångne elever emigrerat till Amerika: och England, hvilket visar: att numera hvarken arbete eller kunskaper med någorlunda visshet kunna föda en menniska här hemma. Kunna dessa förhållanden ändras, eller är Sverge redan ett öfverbefolkadt land utan nutid och framtid, som efter skogarnes nedhuggande af dubbel anledning snart skall blifva ett industriens Grönland, der i framtiden icke ens frik.eten skall finna värme och skydd? Sverge har förr varit både mäktigt och rikt, ja så rikt, att det kunnat föra hundraåra krig på utländsk botten, utan att dervid behöfva plundra och röfva. Hvilka hafva källorna till detta välstånd varit, och huru hafva de nu försinat efter att rikligen flödat 1 sekler? Vårt jordbruk har först på sista årtionden börjat gifva öfverskott till export, den egentliga trävaruexporten räknar ej stort äldre anor och ten svenska industrien har ännu ej spänt vinxarne till längre yet således är det ingen af dessa näringar vi haft att tacka för vårt fordna välständ. Man har med skäl kallat iordhruket för vår