Men Margnerite svarade icke. Lilla ostyring!? tänkte modren, ?nu har hon äterigen sprungit att leka med fru Beauprås gosse. Det är följden af att klema bort henne, Hon lyder mig icke meiu, Och återigen började hon att ropa: Margot! Margoton! kom! skynda dig !? Iatet svar. La Pacline blef orolig öfver denna fortfarande tystnad, gick ut ur sin butik och skyndade till grannen, fru Beauprå. Hon fanns ick : tillstädes. Pacline vän tade på henne. Fru Beauprå kom slutligen tillbaka, men hon hade icke denna morgon tagit sin gosse med sig till markraden, och hade-icke ens sett sin grannes flicka. Ah, min Gud!? utbrast den arma modren och kände titt hjerla genombäfvas at en hemlig åpgest, en dyster aning. Ah, min Gud!? Hon sökte beherrska den häftiga rörelse, som bemäktigade sig hela hennes själ och skyndede ängslig och darrance från den eva till den andra med den enda oföränderliga frågan på siva läppar: ?Min flicka! Har ni icke sett min flicka? Ingen bade sett henne; men hela verlden höll utaf Marie Et ennette, som var så god och tjenstaktig, och Marguerite, som var så enäll och förstå, ig. Hvar och en af de hederliga matronerna, som ieks unde svara henuve: Här är er cow er, tog tutbe del i heunes ångest, som om henves smitta varit deras egen. Maa började söka efter det förlorade barnet. M:; pick, man kom och frägade.l: Inom : ;ra ögonblick var det en allmän villerva is. L si vites Vv rpå fötter, förvirradt, knor Fu Bar . vde samt letande efter hvem 4 tacka för detta ranna eller