Aftonbladet – 14 februari 1867, sida 2

Kors! du vet, att om natten är det inte så ljust. tJag förmoder det.s Deraf kom sig att jag förlorade mig sjelf ur sigte.s CAhl!S Och att jag icke fick reda på mig igen förr än i-morseX,.svarade gossen med illmarig uppsyn. Du ser då mycket illa numera?4 Det är en förolämpning. Men jag kan blott icke följa min näsa på alla hennes irrfärder. cHör du, Mouchette, om jag skulle kamma dig litet... gifva dig en ärlig örfilt, sade jätten och sträckte ut sin breda hand. Hvad skulle det gagna till?s För att påminna dig att förra natten var klar och ljus som en vårdag. Det är sannt att månan sken så att man kunde spegla sig i honom.4 Ser du! Det är bara konsten att komma öfverens. Nå, om det då icke är mina ögon, så är det mitt minne, som är dåligt.4 Du mäste låta sköta om det. Jag skall tänka på saken. Nog pratadt! utbrast jätten otåligt. Skola vi vara tysta nu? Man har sett dig omkring klockan elfva i trakien af Fontainebleau-barrigren. Jag går ditåt ibland: : Man såg dig der i går. cAh! Nå väll jag var verkligen der, men sedan var jag der icke. cSedan? Du promenerade bortåt Invalidhotellet.s ån stal det är ett godt stycke väg. cAh! du har ben att gå femton lieues på natten med, om det faller dig in. Mouchette svarade icke. Han tänkte efer. La Cigale väntade några sekunder, men tog honom derefter i armen sägande: Hör du hvad jag säger? Du måste svara mig.X Jaså, min kära Cigalet, svarade gossen, uppvaknande ur sina reflexioner; hvem