Aftonbladet – 14 februari 1867, sida 2

tJaså! du följde efter dem! ser du!4 Visst tusan, eftersom jag säger dig det... Men det är också allt hvad jag säger. CNåväl, man får väl finna sig... sade Cigale suckande, men tänkte för sig sjelf: Din lilla spårhund, inom tjugufyra timmar skall jag få dig att tala. 4Sessionen är slutad, eller hur herr president?X Det är väl nödvändigt. Jag hör la Pacline.4 Jat, sade Mouchette och skyndade emot henne, det är hon som bryter halsen af sig i trappan .. Han stenvade på tröskeln och vände sig tillla Cigale med orden: Du har någonting att fråga henne om?4 Hvad rör det dig, svarade la Cigale, 4du vägrar att utgjuta dig i en väns sköte, och jag behöfver inte heller tala om mina affärer för dig. Bravo! la Cigale är stucken !4 Nej, jag är inte stucken, men jag är orolig, sade jätten godmodigt. Det är detsamma.4 Nej, och till bevis på att jag icke är ond på dig, så skall jag gifva dig... Hvad för slag4, inföll pojken och räckte fram handen. Ett godt råd. SAhS) svarade Mouchette och drog sin hand tillbaka, jag har också inne af den varan. Den är inte dyr. 4Misstro Coquillard, det är en dålig bekantskap. tJag tänker icke dansa efter hans pipa, och det bör inte vara mig, som han helst vill komma åt. Oh, nej! Men jag fruktar hotom icke mycket4, svarade jätten skrattande på sitt lugna sätt. Icke jag heller, sade Mouchette. tTack emellertid, Cigale; du är en bra karl och ag förlåter dig din nyfikenhet. Se här är mamma Pacline; icke ett ord ridare om det der.4 Dörren öppnades och enkan Pacline inrädde. (Forts.)